Tjohoo, idag är det avslutning! Jag är rörd och jag är lättad och jag är glad!!! Jag har klarat av fyra tuffa månader och sex cytostatikakurer. Min kropp och knopp har varit medtagen den sista tiden och jag behöver verkligen gå in i en lugnare fas. Ser fram emot att få en längre återhämtning inför operationen. Behöver det!
Jag har redan förvarnat om att jag kommer att gråta denna sista gång. Är ju fylld av känslor och intryck som börjar pysa och det är så underbart att detta nu är över.... för alltid... hoppas jag!!!
Den 14 december fick jag den första cytostatikakuren och den 3 april får jag min sista cytostatikakur. Vilken resa! Jag har gjort det bra. Vi har gjort det bra. Fantastiskt bra! Min kropp har gjort det bra, den har svarat bra på medicineringen.
Ja, jag kommer troligen att få biverkningar även denna gång, räknar med det i alla fall... kroppen känns utarmad just nu, svagare än normalt och det påverkar även det mentala så klart. Eller så är det gråtmedel i "cocktailen" (läs:kuren:)
Återhämtningen tar alltmer tid, dessutom har jag ett större behov av att gå i ide när det är som värst. Medvetet stänger jag ute allt och alla, för att kunna hantera 3-4 dagar. Detta är min metod. Jag kommer alltid ut ur idet när biverkningarna börjar lätta, sen ska jag fasas in i mitt gamla jag igen... det tar ytterligare 3-4 dagar. Så jag bör vara relativt ok igen kring 12 april. Detta måste firas på flera sätt!!!
Men nu... NU är det sista kuren! Jiiihhaaa 😀
Återkommer med information hur den gick!
2 kommentar(er)
