Lena Jadekrantz

Nu vet jag...
Ja, då var detta avklarat. Biverkningarna av sista kuren är på väg ur min kropp. Den värsta toppen har varit! Sååå skönt! Sååå underbart! Check - avklarat! Kroppen ska nu successivt tömmas på de resterande och kvarvarande cellgifterna! Detta får ta sin tid. Nu ska jag byggas upp!
Jag vet att jag behöver återhämtningen nu. Jag behöver varje dag och varje minut! Återhämtningen har blivit allt viktigare ju längre jag har kommit i cellgiftsbehandlingen. 
Även den sista kuren, nr 6, tog på mina krafter. En kroppslig upplevelse som jag har svårt att återberätta... trots att jag älskar att formluera och leka med ord. Men jag ska försöka beskriva...
... jag känner att jag har åldrats tio år på fyra månader, kroppen är seg och trött. Musklerna fungerar inte som de brukar, de är som gele. Mina promenader går inte lika fort som tidigare... men jag rör på mig ändå. Magens funktion har krånglat under fyra månader och jag hinner knappt få till funktionen innan jag fått en ny kur. Hjärnan är lätt glömsk. Jag är gråtmild. Ja så är det... och lite till. Men jag har ändå en framtidstro och känner en enorm glädje att cellgifterna nu är över och jag hoppas att jag aldrig ska få vara med om detta igen! 
Jag känner nu att min kropp vill spritta av glädje och framtidstro! Bli starkt, börja träna på Friskis & Svettis igen. Gå på ett pass. Bli mer social. Inte vara rädd att få en infektion. Inte vara förkyld. Jobba bort en låggradig inflammation i kroppen. Känna att musklerna fungerar. Börja bygga upp mig igen och framför allt börja glömma bort att min kropp strejkar. 
Nu ska jag lägga fokus på nästa delmoment i detta. Operationen. Jag behöver stärkas inför den. Helt klart!
Ja, då var detta över och jag pustar ut! Vi pustar ut!
Tack och kram till er två, som besökte mig under sista cytostatikakuren!
Tänk så mycket skratt det blev under tiden jag fick droppet 😍 
Jag var väldigt glad att ni ville delta och mycket uppspelt när jag åkte hem :) En bra känsla!
TACK!