Lena Jadekrantz

Tänk...
... så många tårar jag har fällt... så ledsen och sorgsen över att förlora en kroppsdel. Det kvinnliga! Hej då och good bye. Något jag vill ha kvar, men som inte kan vara kvar.... detta på grund av en liten cell som valde att multiplicerade sig själv ett antal gånger... i en mycket snabb hastighet... en aktiv liten jäkel. Nu ni... är den lilla jäkel´n borta!!! HELT... förhoppningsvis! Om det skulle finnas några rester kvar nu... då tas dem vid strålningen här framöver! Det är min plan i alla fall.... jiihhhaa :) 
Innan jag blev inrullad till operationssalen, fick jag vänta i dagoperationens väntrum... och vet ni vad... det finns nu för tiden en liten tv att titta på och skön fåtölj att vila i. Kändes riktigt lyxigt. En hel del väntan blev det innan jag blev inrullad till operationen... och ja, operationen gick bra. Kirurgteamen hade mycket att göra. En masektomi med axillarutrymning på vänster sida. Jag fick fullt förtroende för kirurgen och jag kände mig trygg. 
Jag har opererats vid ett antal tillfällen under mitt liv, men denna gång var det annorlunda. Mycket mer känslofyllt. Det är en sak att åtgärda ett fel när man tar bort något som inte syns... ex inuti kroppen... eller ett födelsemärke etc. Denna gång var det ett yttre "organ" som skulle transplanteras bort. Ja, det är troligen så man får se det i och med att det är så mycket känslor i detta... att jag har transplanterat bort en kroppsdel.
Efter att jag vaknat upp blev jag transporterad till vårdhotellet, det var en mycket trevlig upplevelse. Mycket fina lokaler. Jag fick ett eget rum, precis som ett hotellrum. Skillnaden är att personalen är sjuksköterskor. Dessutom en fantastisk restaurang, där man även som privatperson kan äta eller köpa med hämtlådor.
När jag väl kom till hotellrummet var jag så klart medtagen och behövde äta och vila. Men jag ville absolut inte titta på mitt nya omlagda ärr. Det tog emot... vill  absolut inte öppna skjortan för att se hur det opererade området såg ut.... men jag blev så illa tvungen eftersom jag skulle duscha... döm av min förvåning... området ser ju ok ut och direkt slappnade jag av. PUST! Det ser faktiskt fint ut... en riktig landningsbana till det kvarvarande bröstet :)
Dagen efter operationen besökte jag min tilldelade bröstsköterska, som var vänlig nog att dra ut det dränage jag haft under natten. Dessutom fick jag en mycket skön protes-bh, som ser ut som en sportbh. Jag fick även en tillfällig protes gjord av vadd. Tittar jag nu ner på de två :)... så ser det ut som vanligt. Ingen skillnad från före operationen och efter operationen. När jag rör mig så känns det också som vanligt. Ni kommer inte att kunna se någon förändring.
Jag har även träffat en sjukgymnast som har informerat om att jag måste genomföra ett antal övningar två gånger per dag under två veckor. Syftet är att stretcha ut ärret så att jag får full rörlighet. Tyvärr finns det viss risk (40%) för lymfödem... och det vill jag verkligen inte ha. Läkaren berättade att de under operationen och under huden drar i en av lymftrådarna och då kommer en klase med lymfknutor. Jag får slutligt besked om hur många de tagit ut om några veckor.
Mitt uttagna bröst och lymfor är nu skickade till mammografin... visst låter det roligt😀...och sen ska allt detta även skickas till patologen för analys. Jag blir återigen kallad till kirurgen om 2-3 veckor för att få svar på vad de hittat. Det ska bli intressant!
Nu ska det sprättas alkoholfri bubbel här hemma!
Här ska firas för att detta delmoment också är avklarat 😍 Skål 😍