Lena Jadekrantz

Att leva... i stället för att överleva
Vi har många funktioner i våra kroppar som går per automatik. En sådan funktion är att hjärnan har en förmåga att läsa av en händelse och räknar sen i förväg ut vad nästa sekvens kan komma att bli. Detta gör vi utan att tänka på det... syftet? Ja, vi ska spara energi. Vi baserar alltså nästa händelse i vårt liv på vår föregående sekvens...hmmm! Den vänstra hjärnhalvan vill gärna se mönster och strukturer. Vänstra hjärnhalvan vill även bl a lära sig av de erfarenheter vi har gjort tidigare i livet... ja, återigen syfte att spara energi. Det är en smart sak... den där hjärnan... och ändå använder vi bara ca 10% av den... hmmm! Vi är nog ganska primitiva ändå :)
Moderna bilar har alla tänkbara färger. Låt säga att en grupp ser en vit bil. Gruppen börjar diskutera färgen. Någon kanske tycker att det är en benvit färg, andra stockholmsvit och vissa kanske säger att den går åt det beiga hållet. Ja, vi går igång på våra tidigare erfarenheter och upplevelser. Några av oss har kanske haft en positiv erfarenhet av just beigevita väggar i det lyckliga barndomshemmet... ja då får vi positiva känslor i kroppen. Andra av oss kanske har ägt ett hus som var beigevitt... ett hus som krånglat... ja då får vi negativa känslor i kroppen. Vi tror att vi ser saker för första gången och är öppna... men det är vi inte! Intressant! Vår bakgrund har format oss mer än vad vi tror! 
En ökad medvetenhet om detta ökar också förståelsen för varandra. Ett annat exempel är att du lyssnar på en person... som du lyssnat på många gånger tidigare. Du vet ungefär vad som ska hända och sägas... och säger till dig själv i tystnad ... det här har jag hört förut... du drömmer dig bort... men vem vet... personen som talar kanske lägger till 20% ytterligare ny information... är du beredd att missa detta?
Eva Berlander på Svenska Imagoinstitutet har skrivit en bok som heter "Att leva istället för att överleva". Boken baseras bl a på neurobiologi och forskning om hur hjärnan fungerar. Eva Berlander har under 20 år jobbat som  licensierad mental tränare och parterapeut. Hon berättar att vi är däggdjur och att vi är gjorda för kontakt. Det är viktigt för vår överlevnad att någon lyssnar på oss, bekräftar och förstår. Att vi ser och blir sedda. Att lyssna och bli lyssnad på!
Responsen är alltså viktigt. Svarar du när dina barn ställer fråga efter fråga? Ja, ni vet hur barn kan vara, nyfikna. Eller är du någon annanstans i dina tankar? Är du tillräckligt närvarande på jobbet så att du kan ge respons till den som ställer frågor? Eller har du för många bollar i luften, så att det inte finns mentalt utrymme för att kunna svara? Svarar du och hör dig själv uttala konstiga meningar som inte är fullständiga? Hur ser det ut för dig? Kanske du är rädd, så att du väljer att inte finnas tillgänglig för att ge respons? Inte vara öppen för kommunikation?
Vi människor har ett behov av att kommunicera och vi behöver respons. Språket utvecklades för vår egen överlevnad och att hotfulla situationer snabbare skulle kunna elimineras. Språk och kommunikation gör oss unika som däggdjur! Vi har tränat i miljarder år... men ändå är detta så svårt!
Vi måste stanna upp och mötas, skapa mötesplatser, bygga broar. Lyssna och ge respons! Detta leder till kontakt... till förståelse! Till gemenskap... till nya idéer och möjligheter :) Tillsammans är vi starka! Var inte rädd! Slå inte på stressmotorn! Gå inte i försvar! Alla vill väl, innerst inne :) Flocken går alltid före individen, det är ingraverat i oss! Oavsett vilken miljö och kultur vi befinner oss i. Dina behov är faktiskt så här:
Du behöver knyta an!
Du behöver bli sedd och bekräftad!
Du behöver det för att må bra!
Var inte rädd!
Lyssna!
Finns där! 
Jag ska då försöka :)
Love to U all :)