Lena Jadekrantz

Det är så härligt att min kropp och knopp alltmer fungerar igen... känner glädje så ändå in i norden... det bara spritter i kroppen... glad över att jag överhuvudtaget är här i livet just nu... med dig och alla andra. Små trivialiteter är inte så viktiga. Vi kanske ska lyssna mer på Karlsson på taket... det är faktiskt mycket som är värdsliga ting och som vi inte behöver bry oss om.

 

Ja, jag har biverkningar i kroppen som kanske kommer att försvinna eller så kommer de framöver att bli besvärliga. Bl a tröttheten som finns kvar och kommer nog göra det ett bra tag till. Jag måste hela tiden lyssna på mig själv och må bra. Jag måste bromsa ibland och ibland kan jag gasa.

 

Just nu är jag är oerhört social. Jag pratar med alla, på mataffären, på sjukhuset, i väntrummet, hemma, i telefon, via chatt... ja jag till och med snapchattar... och tycker det är kul. Är inte det ett friskhetstecken!

 

I början av veckan testade jag mig rent fysiskt... jag deltog på Friskis och Svettis utegympa. Waow... när jag hörde de första tonerna från högtalarna... så erkänner jag.... då kom det några tårar som jag försiktigt försökte torka bort... blev så sentimental och tacksam... ja, jag står här och är med på gympa... ja, jag lever och jag kan använda min kropp... kanske inte fullt ut men....  ja, jag fungerar ganska så bra... just nu.

 

I början av passet så tänkte jag att det är bäst att jag inte går *all in* på en gång, utan att jag börjar försiktigt och sedan successivt bygger uppåt... om jag orkar. Det var ett riktigt roligt pass, inte så mycket spring och inte så mycket hopp. Bra med styrkeövningar och rörelseövningar, koordination och balans. Ja, ett riktigt bra pass!

 

Tog det lugnt och ökade lite... men sen dalade jag... ganska så brant :) Orken tog slut och jag sökte mig till skuggan. Det gör inget tänkte jag, målet just nu är att jag vill och att jag orkar att gå iväg på ett pass... och det gjorde jag... med bravur utifrån mitt perspektiv. Det är härligt att känna livet... känna att jag orkar och känna att jag vill. Nu är det bara att utgå från det och bygga sakta men säkert framåt.

 

Jag har även yogat på Tranviken tillsammans med härliga och underbara Lotta från UrbanYoga samt fyra av viktiga personer i mitt liv😍. Gå gärna in på UrbanYogas Instagram så ser ni mig m fl ligga där :) ... målet var även här att delta och att försöka... ja jag klarade det ganska så bra... bl a lederna har ju fått sig en omgång av alla mina behandlingar... så jag gjorde så gott jag kunde.

 

Lotta är fantastisk på att förklara var man ska ha händer och fötter och framförallt orsak och verkan med rörelserna... dagens tema var vatten... dels förklarade Lotta och dels hörde jag vågskvalp från havet... ljuvligt var det. Kom och prova du också. Det är varje tisdag kl 18 på Tranviken. Kanske vi ses 😊

 

Jag måste också få berätta om den underbara och ljuvliga dagen runt Marmen, den stora sjön i Matfors. Alltid fina samtal och mysiga stunder med min finfina vännina som även tagit bilden ovan. Fantastisk utsikt i skuggan, goda mackor och kaffe... även om jag glömde muggarna hemma... men det löste vi ändå bra och på ett roligt sätt 😊 Lösningsfokuserade Lena var snabb som en iller och tog vattenflaskan som kaffemugg samt mjölkkannan åt min gäst. Minnen skapas på detta sätt. Hur gör du själv för att underhålla dina relationer?

 

Dessutom har jag nu i veckan, när jag minst anade något, träffat en vännina sedan långt tillbaka. Vi har inte pratats vid på säkert över 10 år. Paff var jag och paff var hon, men båda väldigt glada. Vi fick några timmar tillsammans på stranden vid Bänkåsviken. Mycket prat och gamla minnen så klart 😊 Ja, det händer mycket i mitt liv nu. 

 

Ja, allt detta på bara fyra dagar!

 

Kram på er alla och fyll era liv med det ni mår bra av!
Det ligger jag i hårdträning med just nu, det innebär kanske att du också måste välja bort för att kunna välja till.

Det gör jag 😍