Det kommer någon, hör jag min son säga. Jag tittar ut... ser ingen. Hilma markerar med ett lätt buff... ja tänker jag det är någon där. Tittar ut i ett annat fönster, ser ingen... tänker snabb... det måste vara L som kommer hem från jobbet... men... då ska inte hundarna markera.
Hilma skäller... ja det är någon där! Jag öppnar ytterdörren tittar rakt fram.... ser ingen. Hilma blir arg... det är ju någon där. Jag tittar ner... jaaaaa ser nu en av mina arbetskamrater som försiktigt försöker ta sig upp för trappan till entrén. Förmodligen lätt rädd av allt underligt ljud inne i huset, jag och hundarna agerade ju inte direkt välkommet :)
Jag blev så glad över denna spontana visit så jag hoppar rakt upp och ner. Inte en vacker syn... för dagen klädd i korta shorts eftersom jag precis pysslat lite i trädgården med vatten. Hilma funderar... varför hoppar matte upp och ner! En lätt buff igen :) Stora varma kramen från bådas håll och jag fick motta en underbar present fint inslagen i cellofan. Lavendel i betongkruka med en underbar citrongul fjäril 😍
Eftersom Hilma fortfarande buffar och skäller... "er känner jag inte, ni dök upp för fort"... så ställer jag ifrån mig krukan på bordet på förstukvisten... men ställer den på kanten... så den åker direkt ner i golvet. Jag... snabb som kobran... tar tag i hunden, rätar upp krukan och konstaterar att den är hel och att blomman har klarat sig. Resten ordnade sig och hunden upptog genast ytterligare personer till i sin flock. Lugnet intog och vi fick en oerhört fin stund på altanen.
TACK till dig du fina 😍
0 kommentar(er)
