Lena Jadekrantz

Dö-tiden
Jag undrar om även du har samma erfarenhet som mig? Du som har jobbat ett tag och har några yrkesverksamma år. Visst går allt fortare idag? Visst har vi mindre tid för att mötas? Mindre tid för eftertankar och analyser? Vilken är din erfarenhet?
 
Jag tycker att arbetslivet går 'fortare' idag. Kanske det beror på att jag blivit äldre... kanske för att vi är alltmer digitaliserad... samtidigt så ser jag stor skillnad i hur vi bemöter varandra. Att ha tid att gå till varandras kontorsrum en stund i stället för att skicka mail/chatt etc. Att vi blivit mer maskinella vet vi ju alla, datoriseringen har gjort att vi i bästa fall fått bättre strukturer. Men det innebär även att vi måste följa dessa strukturer, bra för blåa personligheter... mindre bra för gula personligheter om vi ska tänka i dom banorna.
 
Vi har alltså mindre 'dötid' idag, ändå jagar vi bättre processer och tydligare effektiviseringar. Ständigt på jakt efter klarhet och förnyelse. Ja, jag själv är inte redo för min egen dödtid... dvs då jag blir en jordgubbe... elller jordgumma om man så säger :) Jag tänker på den tid vi har att forsla oss emellan olika uppdrag och arbetsuppgifter. 
Vi lever i en linjär verklighet... förr i tiden var den cirkulär... vi sådde och skördade, vi behövde göra om för att få. Idag lever vi linjärt. Vi uppnår ett mål och har redan ett nytt framför oss som vi ska ladda om för att nå. Hinner vi ladda om? Hinner vi få den sk 'dödtiden', som är viktigt för oss för att få ny energi, ny kraft och möjlighet att med glädje gå in i nästa arbetsuppgift? 
 
I samband med industrialiseringens start... var målet så klart effektivisering... snabbare processer... fortare till pengarna. Industrialiseringens mål var att förkorta just denna 'dödtid', nämligen att ta bort den tid vi människor behöver för att ladda om. Dess kultur och rutiner lever kvar inom oss än i dag. även om vi är inne i en ny era. Vi människor har anpassat oss till industrialiseringen... vi har vant oss att det ska gå fortare och fortare... målet är att försöka bekämpa dödtiden. Vi har alltså anammat oss och anpassat oss till något som vi människor egentligen inte är skapta för.
 
Vi är human beeings... vi bär med oss egenskaper ända sedan urmännsikan... alltså från livet på savannen. Vi behövde den sk 'dötiden', för att samla kraft inför eventuella attacker och därmed kunna lägga in högsta växeln för att kunna fly. Därför behöver vi återhämtning. Vi behöver vila. Vi behöver bygga upp oss för att sedan kunna ge järnet när det behövs. Inte att ständigt vara på vakt och alltid ge järnet. 
 
Återhämtning och tid för att stanna upp ger möjlighet till gemenskap, reflektion, nytänk, till bekräftelse och acceptans av andra och mycket mer.
Stanna upp en stund du också 😍
 
 
 
#1 - Anonym

Jag tror att det beror mycket på ens livssituation. Visst har jag ett snabbt tempo på jobbet men jag har mycket fritid. Jag går jämt runt och undrar vad folk fyller sina kvällar och helger med.....för jag har tid över! (Men min fritid är väldigt skärmfri också!)/GS jag

Svar: Så härligt att höra att du har balans och att du har tillräckligt med tid till återhämtning. Det är ju fantastiskt bra. Skönt att höra att du har skärmfri tid. Det finns så mycket att göra här i livet - greppa tag om möjligheterna! Om du är nyfiken och inte tidigare har testat, så kanske yoga kan vara en aktivitet. Jag själv har testat i flera omgångar och just nu kör jag yinyoga en gång i veckan. I samband med det kom nya bekantskaper in i mitt liv. Spännande. Prova något du också! Vi kanske kan stråla samman när jag är i Sthlm nästa gång!!! Stor kram från ett varmt hjärta till just dig!!! DU är fantastiskt!!!
Lena Jadekrantz