Lena Jadekrantz

Ptroooo...
Det är lätt att det drar iväg... eller jag menar... att jag själv drar iväg. Viljan finns så klart och då är det väl bara att köra. Nääää, det fungerar inte riktigt på det sättet. Knoppen säger 'hä ä bare å kör', medan kroppen fortfarande skriker 'ta det lugnt - jag hänger inte med'. 
 
Då är det bara att lyssna och vara glad även om det är svårt. Det är bara jag själv som kan göra jobbet nu, där målet är att försöka bli mig själv igen. Jag är fullt medveten om att jag kanske aldrig blir som jag har varit och då kanske följande händer... jag kan helt enkelt blir en bättre version av mig själv. Jag jobbar för det i alla fall 😀
 
Att vara cancersjuk innebär att framtiden blir mer viktig än det liv jag hade innan cancerbeskedet. Varje dag är värdefull på ett fördjupat och tacksamt sätt. 
Just nu håller jag på att resonera mig fram till vad jag ska fylla livet med. Det handlar om tilläggskrav nu. Basen har jag och den är otroligt viktig för mig och något jag värdesätter stort. Tilläggskraven handlar om frågor såsom hur mycket tid ska arbetet få ta av mig på bekostnad av fritid, hur kommer jag till min rätt i min personlighet och vilja miljöer behöver just jag befinna mig i. 
 
Frågor som dessa åker runt i mitt huvud nu och de har inte landat ännu - work in progress - så att säga. Parallellt med tankar på tilläggskrav kommer reflektioner över livet och olika beslut jag har tagit längs med vägen. Jag är så tacksam över de personer som har funnits i mitt liv, även om det har varit kortare perioder och även om kontakter har upphört. Ja, jag har växlat om i livet - både upp och ner. Lärt mig och vuxit av erfarenheter och reflektioner. Tack 😍
 
Kanske det pågår ett bokslut över mitt liv just nu... kanske jag behöver denna tankeprocess just nu... Kanske jag behöver detta för att forma min nya framtid, där följande motto ska gälla: Hä ä bare å lev 😊
 
Nu gäller det att göra livet långt, innehållsrikt och hälsosamt!
 
Tacksamhet 😍