Lena Jadekrantz

Takten... sitter även i dagen efter
Jag kom hem i går kväll efter två timmars dansande.... jag var hungrig, trött och svettig... men oerhört glad och fylld med adrenalin och goda endorfiner. Hoppas denna aktivitet även går av stapeln under nästa års rosa månad, nämligen oktober 2019.
 
Ett femtiotal deltagare fick känna av muskler och rytmer som deras kropper inte visste fanns. En underbar känsla, framförallt för oss som har varit drabbade av cancer. Att känna att vi fungerar, att känna glädje och kärlek till sig själv... även om fötterna gick åt ett annat håll än övriga fötter på golvet :)... eller att det inte var någon idé att röra på armarna för då fungerade inte fötterna riktigt... utan det gällde att göra det bästa var och en kunde och framförallt... att delta. Att få känna gemenskapen och glädjen!
En glädje är också att alla intäkter från anmälningsavgifter och försäljning går direkt till klinisk forskning inom området bröstcancer. Bröstcancerfonden är tacksam och jag är tacksam för att jag har bidragit till utveckling och förbättring till de kommande patienter. Personer som ännu inte vet att de ska gå igenom samma resa som de som har rest klart. Några reser fortfarande. Ja... för det är en resa... en upptäckt och en massa insikter som man får under den här perioden. 
 
Vill ni se filmer på kvällen, så välkommen in till min Instagram där jag heter LeChJa eller på instagramkontot som Olivia har: bcfolivia
Tack till Olivia, AlnöFitness och Engelska skolan... som har varit drivande i att denna unika Zumba-kväll gick av stapeln! Underbart och fortsätt som ni gör 😍
 
#alltidrosa
Roligt... med taktkänsla
Hmmm, idag ska jag på datortomografi... hmmmm, tre månader efter avslutad behandling.... hmmm, nu har jag fått griller i huvudet igen.... Tänk om de hittar något!
 
Det är ju en naturlig process att gå igenom alla dessa känslor och alla dessa tankar. Jag har fått vila lite från tankarna under september och oktober... ja, det har varit bra och skönt att känna att jag blir alltmer normaliserad. Tröttheten börjar sakta sakta att gå till sig... skönt! Men idag ska jag alltså kolla området från höfterna upp till halsen... bra i och för sig att de granskar mig igen. Mentalt har jag programmerat mig till att de inte kommer att finna någon fler elak cell... men den där lille som sitter och dinglar med fötterna på vänster axel är ihärdig just nu! 

Det kommer ju att ta några veckor innan jag får ett besked... så jag får jobba på att hålla den där som dinglar med fötterna på min vänstra axel i schak ett tag till. Under tiden är det viktigt att ha kul och det kommer jag att ha ikväll! Garanterat! Du som också vill delta på nedanstående aktivitet så är det inte försent! Det kostar 100 kr och pengarna går till forskning.
Ikväll ska mina höfter få röra sig! Jajamän ikväll blir de zumba och afroaerobics... jag älskar att dansa och 'går igång' när jag hör rätt takter... vilket det kommer att bli ikväll! Vi kommer att gå därifrån med ett leende från ena örsnibben till den andra. Vi kommer att röra på områden på kroppen vi inte visste att de fanns. Vi kommer att skratta och svettas. Vi behöver ladda med vatten och vi kommer att ha svårt att hålla koll på både fötter och ben... samtidigt... men vad gör det  - vi har roligt tillsammans för ett gott syfte!

Tack vare goda samarbeten mellan AlnöFitness, Olivia och Engelska skolan... som alla har personer i sina grupperingar som har genomgått behandling för bröstcancer så strålar vi samman och detta roliga iniativ har dragits igång! Tack för det!

Nu ska här zumba´s till salsatakter! 
Skratt har läkande egenskaper vill jag tro!
Kanske jag till och med skakar sönder någon elak liten cell ikväll.... Jiiihhaaa 😀
Rosa månad
Tidigare så har jag gått förbi dem. Jag har noterat och konstaterat... ja, det berör... och ibland kan jag även ha stannat och tittat. Tittat, vridit och vänt på sakerna... kan tänkas att jag har köpt något också. Men jag har aldrig pratat med dem, inte frågat, inte varit nyfiken... inte velat veta. Detta händer ju någon annan! 
 
Nu har jag själv för första gången stått där på andra sidan, sett dem där som går förbi... de som noterar och säkert vill veta mer. Kanske man inte har tid... kanske det berör för mycket. Det är ju så med cancer... det är ju så med oktober... den rosa månaden. Det är många bröstcancerföreningar i Sverige och ute i stora världen som under oktober månad väljer att synas på olika ställen. Roll-ups, t-shirt, nyckelringar, bag-tags, mössor, väskor finns bl a att köpa... men inte att förglömma går det även att köpa det symboliska rosa bandet. 
 
Jag har nu i oktober ställt upp för bröstcancerföreningen Olivia och hjälpt till vid ett av dessa bord. Vi har sålt många av de saker jag nämnde och intäkterna går till forskningen. En forskning som behövs. Om inte forskningen gått framåt så enormt mycket de senaste 15 åren... vem vet... då kanske jag inte har levt nu. Alla som stöttar är viktiga. Några av besökarna vill enbart sända ett belopp som stöttning till bröstcancerföreningen Olivia. Under de timmar jag hjälpte Olivia... så sålde vi väldigt mycket och jag gick därifrån med värme i mitt hjärta.
Foto och copyright: Lena Jadekrantz 
Det här var en ny och givande upplevelse för mig! det fiinns många som också stannar och stöttar. Pratar och vill veta. Berättar och känner lättnad över att det var några år sedan de själva gick igenom cancerbehandling mm. Det var varierande bakgrund hos dem som kom och pratade med oss, både yngre och äldre. Några vill veta mer så klart, några har erfarenhet av att någon i familjen eller i vänkretsen har drabbats av bröstcancer. Några är drabbade själva, även de som för länge sedan drabbats kommer fram. Det är många, kan jag säga! De förstår vikten av att bidra med sitt stöd. Det är alltså personer i alla åldrar och jag tycker det var så givande att träffa alla dessa. Att själv få lyssna... för det är så här att när man själv är drabbad är det väldigt skönt att höra berättelser från dem som ligger före i processen. 
 
På vårt bord fanns det till och med ett 'träningsbröst' med tre gömda bröstknölar... prova att hitta knölarna vet ja... svårt!  Ta tillfället i akt och prova när du ser oss ute på sjukhuset eller på stan eller på köpcentrat, stanna upp och träna lite :) Det kan nämligen vara svårt att hitta knölar i ett bröst. Det är en bra träning att känna på detta träningsbröst, eftersom du får lära dig hur du ska hålla dina fingrar och du kommer också konstatera hur svårt det är att utföra denna sökning. Men det viktigaste är att du vet normalstatus på dina bröst, så att du är observant när något avviker... ex att huden drar in sig eller som som i mitt fall att jag fick väldigt ont i delar av bröstet.
 
Det jag själv lärde mig under dagen var att intäkten från försäljningen av de rosa band som man säljer på affärer... går till cancerfonden och är inte direkt riktade till bröstcancerforskning. Alltså cancerfonden stöttar alla former av cancer, vilket i sig är bra. Och så klart intäkterna ändå till viss del kommer att gå till bröstcancerforskningen. Men om du köper det traditionella rosa bandet... utan någon som designar nytt varje år... så går pengarna direkt till bröstcancerforskningen. Aha man slutar aldrig att lära sig!
 
Ja, jag kommer att ideelt ställa upp fler gånger för bröstcancerföreningen Olivia!Så är det bara! 
Tack till all er som jag känner som kom fram och kramade mig 😍
Om du vill du stötta går det bra att swisha till bröstcancerföreningen Olivia på swishnr 123 083 5082.
Vill du läsa mer så gå gärna in på Olivias hemsida eller kolla på facebook eller på instagram.
#bcfolivia
#alltidrosa