Lena Jadekrantz

Till...klippt
Ja då har jag äntligen gjort det! Som jag har väntat! Drygt sju månader efter första cytostatikabehandlingen började håret att växa... och det med kraft. Jag har själv sett skillnad från dag till dag...  håret har en enorm växtkraft nu. L har hela tiden sagt... 'när gifterna går ur kroppen, då kommer håre'... som vanligt har han rätt och jag har tvivlat många gånger under den här perioden.
 
Ja, jag har verkligen velat ha mitt hår tillbaka under den här tiden. Även om det har gått bra att vara utan, jag har haft mössor och peruken som kompensation. Ja, jag har känt mig ganska så bekväm med att vara utan hår. Här hemma har jag visat vem jag har varit, vad jag har är med om och hur jag ser ut ... oavsett om det bara är vi i familjen eller om vi har haft besök. Har fått respekt och enormt med stöd.
Nu har jag i alla fall varit till frissan, som har jag längtat och väntat! Att vara behårad är liksom en mänsklig rättighet och något man bör ha för att ingår i den kvinnliga grupperingen :)
 
Det blev en härlig upplevelse, tvättat hår, hårmassage och resonemang kring hur vi ska göra och vad nästa steg är. Kort snaggad och rakad nacke och längre ovanpå.... där uppe blev det mesta av håret kvar. 
 
Ja, jag har en hel del av varan... vilket även frissan sa. Många hårstrån... så det lär nog bli bra det här också. Mitt mål i vintras var att ha en frisyr som Marie Fredrikssons har... jag är nästan där nu :)
 
Ja, jag har mörkare hår nu. Trodde att jag skulle få tillbaka mitt sandrefärgade hår... men det är mörkare och betydligt gråare. Jag kommer att låta håret växa i sin form som den är nu, så får vi se om färgen ändrar sig eller inte. Jag hoppas på att färgen kvarstår eftersom jag verkligen tycker om den hårfärg jag nu har fått.
 
Hårkvaliteten upplever jag är betydligt bättre än för nio månader sedan. Jag har tjockare hår nu... som jag en gång i tiden har haft. Vi får nu se om färg och mängd ändras allteftersom håret växer. Jag misstänker att det blir täta besök hos frissan nu ett tag framöver... men vad gör det... pampering myself is what I need!
 
Varje hårsäck fylls nu med växtkraft och glad är jag 😀
 
 
 
Solen strålar också
Denna sommar har jag försökt att undvika solens strålar. Det har varit svårt! Strålarna har ju varit överallt och dessutom hela tiden. Jag har dragit mig till skuggan eller befunnit mig under vattenytan. Det har fungerat bra. 
Bild och copyright: Lena Jadekrantz... som vilar i skuggan
Det har nu gått några veckor sedan jag avslutade min strålbehandling. Jag bär fortfarande på en förlamande trötthet som slår till då och då. Inväntar att den ska sina ut och försvinna så småningom. Tröttheten är kroppens signal till mig att jag behöver backa och vila för att kunna läka ihop ordentligt. Bara att lyssna och ta order. 
 
Det som har påverkat mig i övrigt av strålbehandlingen och som även syns på min hud, är att jag har fläckar på huden. Det ser ut som om jag har bränt mig av solen... men så är självklart inte fallet. Fläckarna är resultatet av de strålar jag har fått som har gått igenom min hud. På bilden nedan ser ni min vänstra skuldra, där har strålarna gått ut ur min kropp.
Bild och Copyright: Lena Jadekrantz
 
Jag har alltså fått min dos av strålning! Jag kommer alltid att behöva vara varsam i solen... forever! Bara att gilla läget och hålla mig i skuggan eller sitta med kläder på som skyddar. 
 
Huden är just nu känslig på de strålade områdena, den håller på att läka ihop. Det kliar och börjar ömsa skin. Jag smörjer mig dagligen... ja, flera gånger om dagen för att hålla huden smidig. Det har jag gjort allt sedan strålningen började i mitten av juni. Totalt blev det 25 dagar med strålbehandling. Att smörja mig med essex-salva och en salva med aloe vera, det har fungerat bra. Har ännu inte behövt hydrokortison.

Jag gjorde en medveten test under dessa 25 veckor... jag smörjde huden mer på framsidan och nästan inget på skuldran... för att se om det öht är så att det är bättre att smörja eller ej. Dumt kanske... men sån är jag. Jag erkänner... jag skulle ha smörjt mer på skuldran också även om den är mer svåråtkomlig. Just nu är det till viss del något mer irriterat på baksidan än på framsidan och under armhålan.
 
De mörka fläckarna på huden kommer successivt att avta. Ny hud bildas nu och det är bara en tidsfråga så är jag som vanligt även här. Bara att invänta och fortsätta att smörja för att göra huden smidig.
 
Även om jag undviker solen och väljer att befinna mig i skuggan, så får jag förhoppningsvis ändå i mig tillräckligt med D-vitamin 😊
 
 
Zeinas Kitchen
Apråpå sulforofan i mitt tidigare inlägg... och hur bra det ämnet är till att dna-strängen ska hållas intakt så att inte en cell fördubblar sig... så har jag tidigare skrivit om att just sulforofan ingår i broccoli, blomkål mm... men även i vitkål. Vitkål är god att bara gnaga på eller fylla med köttfärs mm. 
 
Det finns många recept på vitkålssallad och i sommar har jag hittat 'the recepie'... en mycket god vitkålssallad som jag nu vill dela med mig av.  
Bild lånad från zeinaskitchen.se
Det är Zeina som driver en av sveriges bästa matbloggar som tipsar om denna och jag kan bara bistå i att denna sallad är väldigt god. Även mina gäster som har ätit salladen tycker samma sak och har nu fått länken till recepten.
 
Jag vill att även du ska få möjlighet att göra denna vitkålssallad. Om du surfar runt på hennes blogg så hittar du även andra goda recept som du kan testa. Zeina kommer snart ut med en kokbok... och den har jag beställt.
 
Det finns spännande mat worldwide!
Bara att utforska 🤗