Lena Jadekrantz

Knock-out?
Jag är attackerad! Från olika håll. Min kropp har gått in i 'fly-eller fäkta-mode'. Den jobbar fortfarande på att fäkta. Fight och flight. Den har inte valt att fly och jag har tack och lov vunnit den första ronden... vet ännu inte om det är på knock-out. Vet inte heller om jag behöver ta en ytterligare rond... det får jag information om i november. Ett år efter att allt startade.
 
Tre månader efter sista strålbehandlingen kommer jag att bli kallad till röntgen. Syftet är att granska min kropp på millimetern... alltså insidan av min kropp. Specialister kommer att gå igenom alla bilder. Resultatet väntar jag få i början av november. Jag kommer att bli kallad till en läkare som kommer att berätta och förklara resultatet för mig.  Spännande... nervöst!
 
Dessa tankar bär jag dagligen på. Vad är nästa steg? Vad ska jag förbereda mig för? En till kamp? Eller är detta klart nu? Mitt mindset är inställt på att jag har gjort en knock-out efter första ronden Det är klart nu. Jag jobbar för det och förutsätter att det blir så. 
Kroppen just nu håller på att läka ihop, det tar ett bra tag. Hjärncellerna har fått sig en omgång, närminnet är inte det bästa. Lungorna har haft det jobbigt under strålningen. Lederna jobbar hårdare nu än tiidgare. Ja det är mer också. Men det 'tar jag'... jag är ju i livet :) 
 
Att ha lärt känna mina cancerkompisar har gjort dessa tankar enklare. Jag har fått distans. Jag har lärt mig oerhört mycket och jag bär på en enorm tacksamhet. Jag ser framtiden med glädje och jag kommer att skräddarsy en bra balans med rimligt innehåll på alla nivåer. Men det kommer att bli ett träningsläger, det kan jag säga. Det är lätt hänt att man går in i gamla mönster. 
 
Gamla mönster... hur kommer man ifrån dessa, mönster man vill släppa? Jo man tränar... man blir medveten och man tar paus i livet för att få distans... för att förstå var man är och var man vill. Jag har gjort min resa, du gör din och vi har alla eget ansvar för att fylla det ofyllda på bästa tänkbara sätt. 
 
Det jag har lärt mig under denna period är att det går att ha cancer och leva länge. Cancer är ett väldigt laddat ord. Forskningen har kommit långt gällande bl a bröstcancer och den förädlas hela tiden. Jag har fått starkades doserna och jag har klarat av detta, Kan man bli starkare?! 
 
Jag kan du anta vilka utmaningar som helst, men jag vill bara anta de utmaningar där jag kommer till min rätt. Där 'hela jag' har möjlighet att stötta, hjälpa och styra i rätt riktning. Verktyget för mig är respekt, vision och mänsklighet. Att se varje individ och där acceptans på hög nivå finns.
 
Att se och bli sedd!
Kan det bli bättre 😍
 
Vem vann?
Jag råkade att överhöra ett samtal en dag. Frågan var: ’vem vann’? Personen som fick frågan ställer sig genast frågande ’vad menar du’? 'Ja, vem vann… du eller jobbet… efter den här jobbdagen’?
 
Ja, banne mig är det inte så, tänkte jag snabbt. Denna kamp. Det är mycket att göra idag på allas våra arbetsplatser. Vi väljer oftast att slå knut på oss för att kunna prestera på topp. Orsaken är många så klart. Men vi är plikttrogna och angelägna att ha en personlig marknadsföring… kanske av att vi alltid levererar…. kanske av att vi har rätt kläder på oss…. har rätt bil… rätt… you name it.
 
Varför pressar vi oss mer än vi egentligen mår bra av? Vi är en biologisk varelse som har väldigt mycket nedärvt. Vi är experter på mycket här i livet, men kanske inte alltid experter på den egna kroppen och dess olika funktioner och reaktioner. Vi lyssnar inte alltid i tid på de kroppsliga signalerna. Vi har en förmåga att förtränga och tänka att det blir bara bättre om jag... ja det kan vara mycket som är bättre sen....  men sen då hinner det komma stunder då det är bra... och då har vi glömt bort det jobbiga. Men när dessa bra stunder sälla dyker upp, då måste vi vara vaksamma.
Vi själva är våran egen 'chef,' men vi har inte alltid fått mandatet att styra. Är det inte det som egentligen är grunden för den vitala utmattningen som inträder vid utbrändhet och utmattningssyndrom. Vi är inte alltid varse om de signaler som kommer innan, vi stänger gärna av… går på och tänker att det blir bättre sen... bara jag har... gjort det och det och det. Vi har olika metoder att hantera den här processen. Några blir utåtagerande, aggressiva, andra innåtvända och depressiva. Ja, vi gör så gott vi kan för att lösa en knut. 
 
Jag tror att det är när våra egna livsprinciper kommer i obalans… läs: tillåter oss att rubbas… som vi hamnar i obalans. Livsprinciperna är viktiga för att du ska komma till din rätt och få vara den person som just du är och inte ätas upp av krav och prestation mm. Vet du vilka just dina livsprinciper är? Vad är du? Vilken hastighet behöver du ha, vilken harmoni vill du ska finnas i din kropp, vilken glädje ska skina från dig etc etc. 
 
Det är när var och en har bästa möjliga förutsättningar att vara dem vi är, som vi minimerar risken att hamna i obalans med utmattning och utbrändhet som följd. Lär känna din kropp och tanke, dina reaktioner och försök att bromsa i tid. Ja, jag vet att det är svårt. Men ta en funderare eller två på vad du kan göra för att balansera upp dig och ditt liv så att du mår bra och känner glädje. I glädjen kommer också kraften tillbaka, där kan du återfå kreativiteten, skapandet och nytänket. Har du kommit dit, då löser sig resten!
 
Så... efter varje arbetsdag… se till att just du har vunnit 😊
 
Shine a light on you!
And don’t forget... you yourself are already a shining light 😍
Fatigue
Ja, jag vet... jag har hört det några gånger nu. Vet också vad det innebär! Inte så kul när det händer, men det är bara att gilla läget. Ja, jag vet... det är mycket vanligt att det förekommer. Ja, jag vet... det kommer att hända om jag inte är varsam. Ja, det kanske till och med kommer att hända trots att jag är varsam.
 
Min kropp kommer att omgående stänga ner om jag inte tar det lugnt nu. Kroppen kommer att använda en metod som heter fatigue. Ni som inte har varit med om det vet inte hur det är, så är det bara. När jag säger trötthet så tror ni att ni vet, men ni har fel. Jag har skrivit om fatigue i ett tidigare inlägg också.
 
Denna trötthet är så förlamande att det inte går att göra något annat än att bara sitta eller ligga. Kraftlöshet som når varje cell i kropp och själ. Det har hänt några gånger nu. Orsaken, ja alla mediciner jag har fått under behandlingsperioden mot min bröstcancer.
Jag har blivit uppmanad att informera om fatigue på mitt jobb... ja, jag kommer nämligen att börja jobba snart. Kollegor och arbetskamrater måste få informationen så att de har en ökad förståelse. Det kanske ibland kommer att synas på mig att jag ser trött ut, utmattad, svårt att koncentrera mig, kanske ser jag sur ut eller avstängd. Men ni som följt mig på min blogg vet att det ni läser här på bloggen... det är den rätta jag😍.
 
Det jag behöver göra när fatigue inträder är att backa... att kanske sjukskriva mig en dag eller två. Jag kommer inledningsvis att inte ta på mig alltför mycket arbetsuppgifter, inte återgå till min fulla tjänst, jag kommer att jobba deltid en period och se hur min kropp kommer att fungera, sen öka på med omfattning allteftersom. 
 
Jag läser följande på Cancerfonden: 'Man kan sova en hel natt och vara precis lika trött när man vaknar som vid sängdags. Det kan kännas helt oöverstigligt att gå uppför en trappa. Man orkar inte med vanliga hushållsbestyr eller andra vardagssysslor. Det kan vara totalt omöjligt att koncentrera sig på ett samtal. Det är inte säkert att det ens finns energi för aktiviteter som man älskar. Man kan känna en vilja att göra olika saker, men tröttheten gör det omöjligt.'
 
Ja, nu är det bara att växla upp och börja jobba snart och försöka väva in en vanlig normal vardag allterftersom... och så får vi se hur tröttheten väljer att agera i min kropp. Vi får se om det blir en utmaning... det kanske kommer fungera bra också. Frågan just nu som inte går att besvara... blir det pyspunka då och då? Vi får se!
 
Men om nu fatigue väljer att inträda... have mercy.... och jag hoppas på förståelse om jag inte hänger med i alla samtal och aktiviteter.
 
Jag kommer i kapp så småningom 😍