Lena Jadekrantz

Extremt
Det är verkligen ett extremt år detta år!. År 2018 går till historien. Vi har extremt mycket snö, extremt mycket värme och jag har haft extremt många celler i min kropp... celler som ville fördubbla sig fast de egentligen inte ska det... som har orsakat besvär och smärta... både i kropp och själ.
 
Extremt glad är jag i alla fall... nu är alla behandlingar avklarade... vilket återigen innebär att jag gör ytterligare ett av mina glädjehopp. Ni som har följt mig här på bloggen, vet att jag även gjorde ett glädjeskutt efter avslutad cytostatikabehandling. Den glädje och lättnad jag känner inombords går inte att förklara. Framtid - here I come!
Bild och copyright: Stina Öhman/Lena Jadekrantz (celler i rörelse :)
Jag har haft ett avslutningssamtal med en läkare, ett riktigt bra samtal... som vanligt! Har fått veta att jag kommer att bli kallad till mammografin varje år under fem år. Jag äter även östrogenreducerande medicin, vilket jag ska göra i flera år framöver. Med glädje kan jag berätta att jag inte har några nämnvärda biverkningar av den medicinen. Har ju innan jag börjat äta Tamoxifen, gjort som så många andra... läst på nätet om både de ena och de andra negativa biverkningarna... men jag kan inte instämma i det. Inte än i alla fall. Har ätit medicinen i två månader nu och enligt läkaren bör biverkningarna redan ha blommat ut... säger bara tack för att de inte har gjort det!
 
Om tre månader kommer jag att bli kallad till en skiktröntgen, detta för att säkerställa att det inte finns några elaka celler som har överlevt denna tuffa behandling som jag nu avslutat. Känns bra, har ju trots allt ett bröst kvar att hålla koll på samt övriga östrogentäta områden i kroppen... och östrogenbusiga celler som är så egocentriska att de vill bli fler måste vi ju hålla koll på, eller hur :)
 
Den 60 procentiga risken att få lymfödem i vänster arm finns kvar, har klarat mig bra fram till nu och förväntar mig att det blir så även framöver. Dock måste jag ta det lugnt och inte pressa och stressa kroppen, så att ödemet blommar ut. Så egentligen väljer jag att tänka att jag har 40% chans att klara mig från att få lymfödem.
 
Proffsen på sjukhuset kommer att ha koll på mig framöver, det finns ett helt team bakom mig. Det är bara för mig att kontakta dem om jag skulle få frågor eller funderingar under den närmaste tiden. De finns där för mig och de är så oerhört duktiga! Jag känner mig trygg!
 
Nu ska jag återhämta mig, effekterna från strålningen kommer att sitta i några ytterligare veckor och kanske till och med eskalera något. Nu ska jag vila ut och bl a låta tröttheten sina bort. Sitta i skuggan och inte i solen, ska nämligen undvika direkt solljus i ett år framöver. SPF50 är min 'bästa vän' just nu.
 
Jag har fått tydliga order från läkaren att ta det lugnt och lyssna på min kropp. Stanna upp i tid och vila vid behov. Det är också viktigt att min omgivning får större insikt och förståelse för risken att jag ska få det sk fatigue, den risken är stor när jag börjar jobba igen. Men det får vi ta då! 

Nu ska vi njuta av sommaren och värmen!
Det är slut på glass i frysarna hos min lokala ica-handlare... så jag tror jag ska göra egen isglass nu!
Kram och njut av livet 😍... det kan ta slut fortare än du tror!