Lena Jadekrantz

Extremt
Det är verkligen ett extremt år detta år!. År 2018 går till historien. Vi har extremt mycket snö, extremt mycket värme och jag har haft extremt många celler i min kropp... celler som ville fördubbla sig fast de egentligen inte ska det... som har orsakat besvär och smärta... både i kropp och själ.
 
Extremt glad är jag i alla fall... nu är alla behandlingar avklarade... vilket återigen innebär att jag gör ytterligare ett av mina glädjehopp. Ni som har följt mig här på bloggen, vet att jag även gjorde ett glädjeskutt efter avslutad cytostatikabehandling. Den glädje och lättnad jag känner inombords går inte att förklara. Framtid - here I come!
Bild och copyright: Stina Öhman/Lena Jadekrantz (celler i rörelse :)
Jag har haft ett avslutningssamtal med en läkare, ett riktigt bra samtal... som vanligt! Har fått veta att jag kommer att bli kallad till mammografin varje år under fem år. Jag äter även östrogenreducerande medicin, vilket jag ska göra i flera år framöver. Med glädje kan jag berätta att jag inte har några nämnvärda biverkningar av den medicinen. Har ju innan jag börjat äta Tamoxifen, gjort som så många andra... läst på nätet om både de ena och de andra negativa biverkningarna... men jag kan inte instämma i det. Inte än i alla fall. Har ätit medicinen i två månader nu och enligt läkaren bör biverkningarna redan ha blommat ut... säger bara tack för att de inte har gjort det!
 
Om tre månader kommer jag att bli kallad till en skiktröntgen, detta för att säkerställa att det inte finns några elaka celler som har överlevt denna tuffa behandling som jag nu avslutat. Känns bra, har ju trots allt ett bröst kvar att hålla koll på samt övriga östrogentäta områden i kroppen... och östrogenbusiga celler som är så egocentriska att de vill bli fler måste vi ju hålla koll på, eller hur :)
 
Den 60 procentiga risken att få lymfödem i vänster arm finns kvar, har klarat mig bra fram till nu och förväntar mig att det blir så även framöver. Dock måste jag ta det lugnt och inte pressa och stressa kroppen, så att ödemet blommar ut. Så egentligen väljer jag att tänka att jag har 40% chans att klara mig från att få lymfödem.
 
Proffsen på sjukhuset kommer att ha koll på mig framöver, det finns ett helt team bakom mig. Det är bara för mig att kontakta dem om jag skulle få frågor eller funderingar under den närmaste tiden. De finns där för mig och de är så oerhört duktiga! Jag känner mig trygg!
 
Nu ska jag återhämta mig, effekterna från strålningen kommer att sitta i några ytterligare veckor och kanske till och med eskalera något. Nu ska jag vila ut och bl a låta tröttheten sina bort. Sitta i skuggan och inte i solen, ska nämligen undvika direkt solljus i ett år framöver. SPF50 är min 'bästa vän' just nu.
 
Jag har fått tydliga order från läkaren att ta det lugnt och lyssna på min kropp. Stanna upp i tid och vila vid behov. Det är också viktigt att min omgivning får större insikt och förståelse för risken att jag ska få det sk fatigue, den risken är stor när jag börjar jobba igen. Men det får vi ta då! 

Nu ska vi njuta av sommaren och värmen!
Det är slut på glass i frysarna hos min lokala ica-handlare... så jag tror jag ska göra egen isglass nu!
Kram och njut av livet 😍... det kan ta slut fortare än du tror!
 
Tam...oxi...fen
Jag har kommit fram till att jag inte längre har bröstcancer... den hormonella bröstcancern... kanske lite väl optimistiskt... men jag trivs med att tänka den tanken😌. Nu när jag har gått igenom tuff cytostatikabehandling samt genomfört en masektomi så väljer jag att se det som att jag nu har blivit "behandlad för bröstcancer" under vintern/våren. Ja, det kan ännu finnas en fri radikal som simmar runt i min kropp... om det skulle vara så... då är tanken att den elaka ska skjutas med målsökande robot (läs strålbehandlas). Detta sker i förebyggande syfte.... så kampen är inte riktigt över... däremot är den tuffa delen över. Jesus... vilken insats som är gjord i vinter!
Jag har dock ytterligare en sak jag måste ta mig igenom... för att förebygga att en till liten elak cell får för sig att börja dubblera sig själv igen... ska jag äta ett läkemedel som heter Tamoxifen. Den ska se till att halvera risken att detta uppstår i min kropp igen. Tamoxifen blockerar nämligen östrogenets effekt och minskar östrogennivån i kroppen.
Som jag förstår så är cirka tre fjärdelar av all bröstcancer den hormonreceptorpositiva... som jag har... detta innebär att det på cancercellernas yta finns s.k. hormonreceptorer/mottagare. Östrogenet binds vid hormonreceptorerna och aktiverar en därmed en signalkedja, som ökar cancercellernas delning. Det finns tydligen riktligt med östrogen före klimakteriet... där jag är... samt efter klimakteriet... bland annat i fettvävnadet även om funktionen i äggstockarna blivit svagare. 
Tamoxifen är alltså ett läkemedel som hindrar att östrogen binds vid cancercellernas hormonreceptorer/mottagare genom att konkurrera om samma bindningsställen. Tamoxifen fungerar således som en motreaktion mot östrogen i bröstcancervävnaden. 
Att äta Tamoxifen kommer att innebära risk för en hel del biverkningar. Även om biverknar uppstår så måste jag försöka klara mig igenom hela perioden som jag ska ta detta läkemedel. Får jag biverkningar... ja då finns det säkert hjälpmedel/läkemedel mot detta.
Som jag förstår så är de vanligaste biverkningarna klimakteriebesvär som värmevallningar och svettningar. Ibland noteras också humörsvängningar, depression, stelare leder, torra slemhinnor i underlivet samt övervikt. Sen finns det även mer allvarliga biverkningar... även om de är ovanliga... hmmm blodpropp eller cancer i livmodern. Självklart har jag frågat om detta också och som en sköterska sa... du får vara mer observant på det som frångår det normala. Ja... kolla upp saker i tid helt enkelt.
En annan fråga jag har haft... om jag även opererar bort mitt friska bröst... slipper jag då äta Tamoxifen? Svaret är nej... om jag väljer att operera bort det friska bröstet... så måste jag ändå äta Tamoxifen... det handlar om min totala östrogennivå inte ett bröst som finns lokalt.
Jag har även frågat om möjligheten till olika doseringar samt möjlighet att äta tabletten varannan dag... men här finns ingen forskning kring detaljer på denna nivå berättar läkaren. Frågor jag måste fördjupa är framtida forskning... inget jag är betjänt av just nu... men jag är intresserad av att det verkligen finns pågående studier kring dessa frågor.
En av de första frågorna jag fick från läkaren som den 30 november  när jag fick beskedet att jag har bröstcancer... hen frågade nämligen om jag äter hälsokost mot klimakterie etc... jag svarade nej... men jag passade även på att fråga hen varför han ställde den frågan... jo... svaret var att om man äter hälsokost mot klimakteriet. då kan möjligheterna för cytostatika att verka optimat att försämras. Det är mycket vi inte vet... och jag ska inte ta ut något i förtid även om jag i dagsläget vet om biverkningarna av Tamoxifen.
Pillerburken med Tamoxifen är uthämtat från apoteket nu... den står på köksbänken och jag tittar på den och funderar dagligen på om det här blir en medarbetare eller en motarbetare... hmmm... vi får väl an se! 
Jag har ännu inte börjat äta denna medicin, men mentalt så tänker jag så här... att det är samma syfte som de förebyggande medicinerna mot andra åkommor som kan tänkas uppstå... ex att äta medicin mot högt blodtryck. Med Tamoxifen så äter jag medicin så att inte bröstcancer ska uppstå.
Hur tänker du?