Lena Jadekrantz

Med lätta drag
När jag tappade mitt hår pga av behandling med cytostatika fick jag rådet att mycket lätt föra mina fingertoppar över skalpen. Denna rörelse skulle stimulera hårsäckarna att växa igen. Bra tänkte jag och började känna på min skalp ofta... för jag ville ju ha mitt hår tillbaka så fort det bara gick.
 
Nu har det gått tio månader sedan jag började med denna 'rörelse' och inser att jag fortfarande utför samma rörelse... fastän jag idag har ganska mycket hår... även om det fortfarande är kort. Jag känner ofta på mitt huvud, betydligt mer ofta än innan cancerbehandlingarna påbörjades. Det är en skön känsla att känna på mitt hår, en känsla av tacksamhet infinner sig... tacksam över livet, tacksam över håret, tacksam över att det ändå har gått ganska bra det här... även om det har varit tufft.
Bild: Istället för fingrar går det ju att använda denna hårmasserare :)
 
Konstigt hur man reagerar och agerar ibland... jag har upptäckt att jag har ett nytt beteende! När jag blir orolig och mycket känslosam... då går fingrarna direkt upp till mitt huvud och den lätta fingertoppsrörelsen påbörjas per automatik. Intressant! 
 
Är denna nya rörelse ett sätt att trösta mig själv? Känna trygghet? Eller handlar det enbart om att det är skönt att ha håret tillbaka? Ja, jag vet inte. Det jag vet är att jag bara har ett behov av att låta fingrarna glida igenom håret och känna stubben i nacken. Kan detta handla om akupressur eller liknande? Har du någon erfarenhet och kunskap så dela gärna med dig till mig. 
 
När jag gör detta hårrörelse så inser jag också att jag tänker och känner så mycket bättre och intensivare.
... det kanske ändå är så att styrkan sitter i håret 😉
Till...klippt
Ja då har jag äntligen gjort det! Som jag har väntat! Drygt sju månader efter första cytostatikabehandlingen började håret att växa... och det med kraft. Jag har själv sett skillnad från dag till dag...  håret har en enorm växtkraft nu. L har hela tiden sagt... 'när gifterna går ur kroppen, då kommer håre'... som vanligt har han rätt och jag har tvivlat många gånger under den här perioden.
 
Ja, jag har verkligen velat ha mitt hår tillbaka under den här tiden. Även om det har gått bra att vara utan, jag har haft mössor och peruken som kompensation. Ja, jag har känt mig ganska så bekväm med att vara utan hår. Här hemma har jag visat vem jag har varit, vad jag har är med om och hur jag ser ut ... oavsett om det bara är vi i familjen eller om vi har haft besök. Har fått respekt och enormt med stöd.
Nu har jag i alla fall varit till frissan, som har jag längtat och väntat! Att vara behårad är liksom en mänsklig rättighet och något man bör ha för att ingår i den kvinnliga grupperingen :)
 
Det blev en härlig upplevelse, tvättat hår, hårmassage och resonemang kring hur vi ska göra och vad nästa steg är. Kort snaggad och rakad nacke och längre ovanpå.... där uppe blev det mesta av håret kvar. 
 
Ja, jag har en hel del av varan... vilket även frissan sa. Många hårstrån... så det lär nog bli bra det här också. Mitt mål i vintras var att ha en frisyr som Marie Fredrikssons har... jag är nästan där nu :)
 
Ja, jag har mörkare hår nu. Trodde att jag skulle få tillbaka mitt sandrefärgade hår... men det är mörkare och betydligt gråare. Jag kommer att låta håret växa i sin form som den är nu, så får vi se om färgen ändrar sig eller inte. Jag hoppas på att färgen kvarstår eftersom jag verkligen tycker om den hårfärg jag nu har fått.
 
Hårkvaliteten upplever jag är betydligt bättre än för nio månader sedan. Jag har tjockare hår nu... som jag en gång i tiden har haft. Vi får nu se om färg och mängd ändras allteftersom håret växer. Jag misstänker att det blir täta besök hos frissan nu ett tag framöver... men vad gör det... pampering myself is what I need!
 
Varje hårsäck fylls nu med växtkraft och glad är jag 😀
 
 
 
Hairy
Den 30 november 2017 fick jag beskedet... bröstcancer... hade misstänkt det ett bra tag. Hösten var mycket jobbig, men jag bet i hop. Berättade inte för något... det kunde ju gå bra... så tänkte jag... det gick inte så bra. Jag hade då långt ljust hår... gjorde fina ljusa slingor regelbundet... denna metod valde jag för att undvika att de gråa skulle ta alltför mycket plats.
Vid tiden för cancerbeskedet fanns redan en tid inbokad hos min frissör. Hur skulle jag göra? Avboka? Håret skulle ju ändå ramla av inom kort... men kloka L sa... 'klipp dig nu kort, så har du gått halvvägs'... jag gjordet som han sa...  och jag kan säga att det var riktigt jobbigt att klippa av mig håret.... men jag visste redan då... jag kommer ju att tappa ALLT hår. Det förvarnade läkaren mig vid första mötet... läkaren berättade det ett flertal gånger under det mötet... som tog c:a en timme... men då kunde jag inte 'känna in' att jag skulle tappa allt hår. Jag ville bara överleva!
 
Mycket riktigt, efter nästan två cytostatikabehandlingar... då föll håret! Jajamän, det fanns ingen återvändo då. Jag gjorde 'allt' för att håret skulle sitta kvar... hade både keps och mössa på mig inomhus. Håret var dött, cellgifterna hade gjort sitt. Det var inte mitt hår längre. Det var livlöst och betydligt fetare än vanligt! En mycket jobbig insikt. Jag började dra stora tesar från huvuvdet och allt hamnade i min hand. Jag tänkte... det här går inte längre... det måste bort... det sjuka måste bort... bort bort bort!!!
Bild och copyright: Lena Jadekrantz
Min äldste son var den som fick 'äran' att raka av mig det lilla som satt kvar. Han tog fram trimmern och kapade och drog bort det mesta. Idag säger han att det är den mest suspekta upplevelsen som han har gjort i sitt liv.
 
L fick i uppdrag att finraka mig, se bilden ovan. Det var en trevlig upplevelse med lite vin. Jag hade förlikat mig med att nu är det som det är. Nu börjar något nytt. Det sjuka är bortrakat och det som nu kommer så småningom är friskt... förhoppningsvis. Det kändes bra ändå att få bort det sjuka håret. Det nya börjar nu!
Bild och copyright: Lena Jadekrantz
Sju månader efter första cytostatikakuren växer mitt hår så det knakar. Jag ser skillnad för varje dag. L ställer självklart upp och trimmar mig. Det blir en genomgång varje vecka. Min svägerska har också trimmat mig en gång. Klipper runt öronen, i nacken samt alla de hår som sticker iväg och växer alltför fort tas också bort. En mysig liten stund😍
 
L har nu även lärt sig att jag vill ha kvinnliga polisonger... förra veckan fick jag nämligen manliga fyrkantiga polisonger... det är inte lätt att klippa en annan person... han har ju aldrig gjort det tidigare så han gör det riktigt bra... noggrann är han... och har enbart en enda gång klippt mig i mitt öra 😄... av misstag förståss 😄.
 
Just nu är min ambition att satsa på en kort tuff frisyr, men behöver lite mer hår för att proffsen hos frisören ska kunna snickra till det. 
 
Jag har under den här tiden konstaterat att det finns en hel del håriga människor 😁 men också att det går bra att vara utan hår... även om man fryser på natten och måste använda nattmössa. Men det räcker med att håret växer några millimeter så behövde jag inte använda nattmössa.
 
Under vintern har det gått bra... har använt mössor och min peruk då och då. Oftast har jag använt mössorna, det har funkat bra! Till och med dubbla mössor under vintertid. Min peruk har jag använt när jag inte vill 'sticka ut' ... främst då jag befinner mig i männniskobyn... orkar nämligen inte med blickarna som jag får från personer jag inte känner... eller även personer jag känner som väljer att gå en annan väg... förmodligen har de svårt för det här med cancer... det är inte mig som person de undviker... utan cancern :)
 
Under den här tiden har jag faktiskt inte tappat allt hår på ögonbrynen, men det har fallit bort fläckar och de har blivit väsentligt mycket tunnare. Fyller på med penna för att det ska se enhetligt ut. Ögonfransarna tappade jag sent... i maj. När de väl föll av så var det redan nya på gång under och som är på stark framfart nu. Som kortast har ögonfransarna varit exempelvis som om du klipper av håren på en tandborste... taggigt. Som tur är finns det riktigt bra mascara. Tyvärr måste jag börja raka mina ben, men vad gör man inte för att se proper ut!
 
From bald to hairy 👏
Allt ordnar sig!