Lena Jadekrantz

Till...klippt
Ja då har jag äntligen gjort det! Som jag har väntat! Drygt sju månader efter första cytostatikabehandlingen började håret att växa... och det med kraft. Jag har själv sett skillnad från dag till dag...  håret har en enorm växtkraft nu. L har hela tiden sagt... 'när gifterna går ur kroppen, då kommer håre'... som vanligt har han rätt och jag har tvivlat många gånger under den här perioden.
 
Ja, jag har verkligen velat ha mitt hår tillbaka under den här tiden. Även om det har gått bra att vara utan, jag har haft mössor och peruken som kompensation. Ja, jag har känt mig ganska så bekväm med att vara utan hår. Här hemma har jag visat vem jag har varit, vad jag har är med om och hur jag ser ut ... oavsett om det bara är vi i familjen eller om vi har haft besök. Har fått respekt och enormt med stöd.
Nu har jag i alla fall varit till frissan, som har jag längtat och väntat! Att vara behårad är liksom en mänsklig rättighet och något man bör ha för att ingår i den kvinnliga grupperingen :)
 
Det blev en härlig upplevelse, tvättat hår, hårmassage och resonemang kring hur vi ska göra och vad nästa steg är. Kort snaggad och rakad nacke och längre ovanpå.... där uppe blev det mesta av håret kvar. 
 
Ja, jag har en hel del av varan... vilket även frissan sa. Många hårstrån... så det lär nog bli bra det här också. Mitt mål i vintras var att ha en frisyr som Marie Fredrikssons har... jag är nästan där nu :)
 
Ja, jag har mörkare hår nu. Trodde att jag skulle få tillbaka mitt sandrefärgade hår... men det är mörkare och betydligt gråare. Jag kommer att låta håret växa i sin form som den är nu, så får vi se om färgen ändrar sig eller inte. Jag hoppas på att färgen kvarstår eftersom jag verkligen tycker om den hårfärg jag nu har fått.
 
Hårkvaliteten upplever jag är betydligt bättre än för nio månader sedan. Jag har tjockare hår nu... som jag en gång i tiden har haft. Vi får nu se om färg och mängd ändras allteftersom håret växer. Jag misstänker att det blir täta besök hos frissan nu ett tag framöver... men vad gör det... pampering myself is what I need!
 
Varje hårsäck fylls nu med växtkraft och glad är jag 😀
 
 
 
Hairy
Den 30 november 2017 fick jag beskedet... bröstcancer... hade misstänkt det ett bra tag. Hösten var mycket jobbig, men jag bet i hop. Berättade inte för något... det kunde ju gå bra... så tänkte jag... det gick inte så bra. Jag hade då långt ljust hår... gjorde fina ljusa slingor regelbundet... denna metod valde jag för att undvika att de gråa skulle ta alltför mycket plats.
Vid tiden för cancerbeskedet fanns redan en tid inbokad hos min frissör. Hur skulle jag göra? Avboka? Håret skulle ju ändå ramla av inom kort... men kloka L sa... 'klipp dig nu kort, så har du gått halvvägs'... jag gjordet som han sa...  och jag kan säga att det var riktigt jobbigt att klippa av mig håret.... men jag visste redan då... jag kommer ju att tappa ALLT hår. Det förvarnade läkaren mig vid första mötet... läkaren berättade det ett flertal gånger under det mötet... som tog c:a en timme... men då kunde jag inte 'känna in' att jag skulle tappa allt hår. Jag ville bara överleva!
 
Mycket riktigt, efter nästan två cytostatikabehandlingar... då föll håret! Jajamän, det fanns ingen återvändo då. Jag gjorde 'allt' för att håret skulle sitta kvar... hade både keps och mössa på mig inomhus. Håret var dött, cellgifterna hade gjort sitt. Det var inte mitt hår längre. Det var livlöst och betydligt fetare än vanligt! En mycket jobbig insikt. Jag började dra stora tesar från huvuvdet och allt hamnade i min hand. Jag tänkte... det här går inte längre... det måste bort... det sjuka måste bort... bort bort bort!!!
Bild och copyright: Lena Jadekrantz
Min äldste son var den som fick 'äran' att raka av mig det lilla som satt kvar. Han tog fram trimmern och kapade och drog bort det mesta. Idag säger han att det är den mest suspekta upplevelsen som han har gjort i sitt liv.
 
L fick i uppdrag att finraka mig, se bilden ovan. Det var en trevlig upplevelse med lite vin. Jag hade förlikat mig med att nu är det som det är. Nu börjar något nytt. Det sjuka är bortrakat och det som nu kommer så småningom är friskt... förhoppningsvis. Det kändes bra ändå att få bort det sjuka håret. Det nya börjar nu!
Bild och copyright: Lena Jadekrantz
Sju månader efter första cytostatikakuren växer mitt hår så det knakar. Jag ser skillnad för varje dag. L ställer självklart upp och trimmar mig. Det blir en genomgång varje vecka. Min svägerska har också trimmat mig en gång. Klipper runt öronen, i nacken samt alla de hår som sticker iväg och växer alltför fort tas också bort. En mysig liten stund😍
 
L har nu även lärt sig att jag vill ha kvinnliga polisonger... förra veckan fick jag nämligen manliga fyrkantiga polisonger... det är inte lätt att klippa en annan person... han har ju aldrig gjort det tidigare så han gör det riktigt bra... noggrann är han... och har enbart en enda gång klippt mig i mitt öra 😄... av misstag förståss 😄.
 
Just nu är min ambition att satsa på en kort tuff frisyr, men behöver lite mer hår för att proffsen hos frisören ska kunna snickra till det. 
 
Jag har under den här tiden konstaterat att det finns en hel del håriga människor 😁 men också att det går bra att vara utan hår... även om man fryser på natten och måste använda nattmössa. Men det räcker med att håret växer några millimeter så behövde jag inte använda nattmössa.
 
Under vintern har det gått bra... har använt mössor och min peruk då och då. Oftast har jag använt mössorna, det har funkat bra! Till och med dubbla mössor under vintertid. Min peruk har jag använt när jag inte vill 'sticka ut' ... främst då jag befinner mig i männniskobyn... orkar nämligen inte med blickarna som jag får från personer jag inte känner... eller även personer jag känner som väljer att gå en annan väg... förmodligen har de svårt för det här med cancer... det är inte mig som person de undviker... utan cancern :)
 
Under den här tiden har jag faktiskt inte tappat allt hår på ögonbrynen, men det har fallit bort fläckar och de har blivit väsentligt mycket tunnare. Fyller på med penna för att det ska se enhetligt ut. Ögonfransarna tappade jag sent... i maj. När de väl föll av så var det redan nya på gång under och som är på stark framfart nu. Som kortast har ögonfransarna varit exempelvis som om du klipper av håren på en tandborste... taggigt. Som tur är finns det riktigt bra mascara. Tyvärr måste jag börja raka mina ben, men vad gör man inte för att se proper ut!
 
From bald to hairy 👏
Allt ordnar sig!
 
 
 
 
 
 
Glad midsommar
Vad är det som ger dig glädje och lycka i din vardag? Tänker du på att stanna upp och njuta av de personer och situationer som ger dig glädje och lycka? Att få känna detta är en lyx i vardagen som vi måste ta vara på. Att ta oss tid att stanna upp några extra minuter för att ta del av något roligt, kärleksfullt och/eller underbart. Det kanske till och med är så att det är du själv som sprider glädje så att andra ska få ta del av det.
 
I mitt fall är det just nu min badrumsspegel som bl a ger mig lycka och glädje.... jo att få se mig själv i badrumsspegeln på morgonkvisten är en rolig upplevelse nu för tiden. Jag börjar alltså dagen med ett stort leende... mitt framför mig står en kvinna i sina bästa år som faktiskt har hår på sitt huvudet och dessutom ett hår som är lätt struligt efter en god natts sömn... jaaaa, jag har så pass mycket hår nu att det blir lätt ruffsigt. Är det inte underbart så säg😍 Det har tagit c:a sex månader för mitt hår att få växtkraften åter, men nu kommer den starkare än någonsin. Jiihhaaa 😀
Första gången jag insåg att mitt hår var ruffsigt efter en natts sömn, ropade jag morgontrött högt... "jag har 'ligghår' och menade att nattens sömn skapat ett hår som är platt på den ena sidan och struligt på den andra sidan. En lätt ruffsig kvinna i sina bästa år som ser glad ut. Jag njuter nu av denna lyx i tillvaron och känner både glädje och lycka över att ha hår och att mitt hår är på väg tillbaka med en så enormt stark växtkraft. Here I come!
 
På midsommarafton ska jag försöka att pynta håret med blommor, det får bli ett sätt att hedra den växande kraften. Det hår som nu kommer fram är något nytt... ny färg, ny form och ny kraft 😍 Jag undrar om du också tar dig tid att hedra, läs förgylla vardagen, olika situationer/saker/personer som ger dig själv glädje- och lyckokänslor? 
 
Midsommar är här, den ljusaste tiden på året! Plocka den finaste blomma du ser och hedra dig själv genom att sätta denna blomma bakom ditt örat nu i helgen och njut av att du är du!  Sprid din glädje och lev i nuet, njut av färgerna, formerna, varandra och all växtkraft som både du och naturen har! 
 
Passa på att njuta💗 det ska jag göra 💗 
Glad underbar midsommar önskar jag er alla!!!