Lena Jadekrantz

Då och nu
När jag växte upp hade jag förmånen att få vara på landet väldigt ofta. Jag gick i skolan i stan, men varje helg, lov och andra ledigheter fick jag vara hos min mormor och morfar. Jag har bl a åkt hölass, jag har matat grisar och plockat upp potatis och mycket annat.
 
På ängarna gick korna i sakta mak och drog upp det gröna gräset med sina tänder, idisslande glada kor. Självklart gick jag ut till korna som på sommaren var ute på ängsbete. Varma sommardagar och lugna trygga kor som har fullt med näringsrik mat framför sig. Kor som mjölkades och hade egna namn. Min mormor var en sann djurvän. Hon ropade in korna genom att högt tala till dem: 'kossera kossera kom'. Korna vände igenkännande på sig och jag har stått bredvid och tittat förväntasfullt på korna som snabbt kom traskande i en vacker led till mormor. Det klockande ljudet från kobjällran ingöt trygghet... en daglig rutin, både för kor och för oss själva.
 
Självklart ville korna bli mjölkade och ompysslade av min mormor. ja, jag har varit med och mjölkat kor för hand. Mjölk som vi sedan hälldes i separatorn, en särskild apparat som särskiljde på mjölk och grädde. Mormor hon vevade och vevade, det blev en slags centrifugalkraft. Även mjölkbilen kom regelbundet och min mormor har fått diplom av självaste konungen för bra skötsel av ladugården. Vilka tider det var :) Stolthet, äkthet och närodlat.
Hästen han hette Brunte och var en stor och svart ardenner. Brunte var snäll och ville ha mycket hö, det var en arbetshäst som har gjort mycket gott genom att spara på männens kroppar. För mig fanns det aldrig någon längtan att rida på hans rygg. Det var en arbetshäst helt enkelt, kanske mina föräldrar vid något tillfälle när jag var väldigt liten blev uppslängd på hästryggen. Brunte han jobbad i skogen, hårt. Männen också. Såga, hugga med yxa, fälla träd, barka av. Bruntes uppgift var att dra ihop i högar och vid senare tillfälle även dra de fällda träden hem till gården. Starkt, lugnt och målinriktat arbete.
 
Min morfar hade en hobby, att knacka på koppar. Han lagade kopparpannor, kopparkastruller och annat med koppar. Hade många uppdrag en period, många besökare som kom till gården. Han skapade även egna saker gjorda av koppar, som han även sålde. Det kunde bl a vara ett hästok som han omvandlade till en väggljustake. Ja, hans idéer fanns i olika versioner och kanske jag har fått en del av min kreativa sida från honom.
 
Ferdinand, hette min morfar, men det fanns inte direkt någon koppling till kalle anka på julafton...ni vet Ferdinand som sitter och luktar på sina blommor under korkeken. Att cykla för att kolla till sina ägor gjorde han däremot då och då. Ibland hade han så bråttom att han slängde sig av cykeln i rullande fart... för då såg han något som snabbt måste åtgärdas. Vi som kom efter såg bara en cykel som låg vid väggrenen med snurrande hjul. Självklart skrattade vi. Stolthet, äkthet och ansvar.
Mormor Ingeborg bakade och ställde för mat till karlarna, tvättade utomhus i kokkärl. Ja hon har också haft ett tungt jobb och gjort så gott hon har kunnat. Hennes mjuka pepparkaka saknar jag än idag. Den bakades och väntade varm på oss när vi kom från stan på fredagarna. Att fika ihop var det första vi gjorde. Gemenskap. Alltid en fin struken duk på bordet, små kaffekoppar på fat. Saft till oss barn. Hemmagjord så klart. 
 
Min mormor och morfar de 'levde sitt arbete'. Arbetet var inget de gick iväg till och kom tillbaka ifrån. När de två behövde arbeta så arbetade dem, det fanns även tid för återhämtning och alltid tid över för till besökare... som blev omhändertagna och bjuden på fika på den nystrukna duken och med de små kaffekopparna. Flow, skulle jag vilja säga. Härligt!
 
Minnen för livet, något som gjort den jag blivit. Något som jag också drömmer mig bort till och kanske även försöker återskapa här och nu. En inre längtan jag har. Jag pratade med en kvinnlig bonde för ett tag sedan och jag berättade om min längtan tlll att bli 'bondmora'. Svaret var oväntat... hon sa 'Jag tycker inte om ordet bondmora, det är könssegregerande... jag är bonde', sa hon' Ja, så klart är det så. Hon berättade att hon jobbar lika hårt med sin kropp som sin man, att de delar på uppgifterna. Intressant för mig som är intresserad. Ett tungt jobb, ett tufft jobb och ett intressant liv. Målinriktat och glädjefullt dock.
 
Jag vill med detta inlägg skänka goda tankar till alla de bönder som gör ett så fantastiskt jobb, förmodligen till största delen också har ett fantastiskt liv... även om de bär på oro för ekonomin, framförallt efter denna varma sommar. Allt stöd till bönderna just nu!!! De strävar alltid framåt i deras cirkulära liv. Att så och skörda... och så igen. Att utfordra och mjölka... och mjölka igen. Rutiner som återkommer och som måste upprepas för att målet ska uppnås. Ett omhändertagande. Ett cirkulärt liv som vi mår bra av, jobba med kroppen och även knoppen.. där vi till största del vet vad som händer, vi kan vila i rutinerna och där vi själva kan skapa tid för återhämtning när vi behöver och inte invänta tid och möjlighet för återhämtning. 
 
Jag är glad över min uppväxt och nu undrar jag självklart...
... hur var din uppväxt och vad bär du med dig😍
 
Fatigue
Ja, jag vet... jag har hört det några gånger nu. Vet också vad det innebär! Inte så kul när det händer, men det är bara att gilla läget. Ja, jag vet... det är mycket vanligt att det förekommer. Ja, jag vet... det kommer att hända om jag inte är varsam. Ja, det kanske till och med kommer att hända trots att jag är varsam.
 
Min kropp kommer att omgående stänga ner om jag inte tar det lugnt nu. Kroppen kommer att använda en metod som heter fatigue. Ni som inte har varit med om det vet inte hur det är, så är det bara. När jag säger trötthet så tror ni att ni vet, men ni har fel. Jag har skrivit om fatigue i ett tidigare inlägg också.
 
Denna trötthet är så förlamande att det inte går att göra något annat än att bara sitta eller ligga. Kraftlöshet som når varje cell i kropp och själ. Det har hänt några gånger nu. Orsaken, ja alla mediciner jag har fått under behandlingsperioden mot min bröstcancer.
Jag har blivit uppmanad att informera om fatigue på mitt jobb... ja, jag kommer nämligen att börja jobba snart. Kollegor och arbetskamrater måste få informationen så att de har en ökad förståelse. Det kanske ibland kommer att synas på mig att jag ser trött ut, utmattad, svårt att koncentrera mig, kanske ser jag sur ut eller avstängd. Men ni som följt mig på min blogg vet att det ni läser här på bloggen... det är den rätta jag😍.
 
Det jag behöver göra när fatigue inträder är att backa... att kanske sjukskriva mig en dag eller två. Jag kommer inledningsvis att inte ta på mig alltför mycket arbetsuppgifter, inte återgå till min fulla tjänst, jag kommer att jobba deltid en period och se hur min kropp kommer att fungera, sen öka på med omfattning allteftersom. 
 
Jag läser följande på Cancerfonden: 'Man kan sova en hel natt och vara precis lika trött när man vaknar som vid sängdags. Det kan kännas helt oöverstigligt att gå uppför en trappa. Man orkar inte med vanliga hushållsbestyr eller andra vardagssysslor. Det kan vara totalt omöjligt att koncentrera sig på ett samtal. Det är inte säkert att det ens finns energi för aktiviteter som man älskar. Man kan känna en vilja att göra olika saker, men tröttheten gör det omöjligt.'
 
Ja, nu är det bara att växla upp och börja jobba snart och försöka väva in en vanlig normal vardag allterftersom... och så får vi se hur tröttheten väljer att agera i min kropp. Vi får se om det blir en utmaning... det kanske kommer fungera bra också. Frågan just nu som inte går att besvara... blir det pyspunka då och då? Vi får se!
 
Men om nu fatigue väljer att inträda... have mercy.... och jag hoppas på förståelse om jag inte hänger med i alla samtal och aktiviteter.
 
Jag kommer i kapp så småningom 😍
 
Make it work
Roller... ja de ser vi på tv varje kväll i olika konstellationer. Många gånger intressant och spännande, så klart. Men många av oss spelar också roller på dagtid... på våra arbeten. Roller är en uppgift vi tar på oss, för att bl a inte visa vårt riktiga jag, oss själva. Något vi måste gå in i för att få en effektivare vardag. 
 
Men när rollen tar för mycket av våra kraft, när rollen har gjort att du är helt slut när du kommer hem. När du måste  vila varje kväll för att kunna ta ny kraft nästa dag. Då har nog rollen fått för mycket utrymme. Att förstå sig själv tar tid, måste få ta tid. Men ge inte upp, det är som att slipa fram den finaste diamanten... den som är du.. med det unika skimrande glans som varje diamant ger. Det är du! Slipa på, förbättra och du kommer att mötas av andra skinande diamanter. 
 
Vi är högt utvecklade som människor... ändå har vi svårt att förstå oss själva och varandra. Vi söker lycka och vi vill komma till rätta som dem vi ändå är. Men det saknas oftast metoder, insikter och hjälpmedel till denna förståelse... eller egentligen saknas det inte metoder... det är bara det att de flesta av oss inte har blivit presenterade för dem... eller sökt sig till dem.
 
Jag har i tidigare inlägg skrivit om DISC-analys och om färgerna blå, grön, röd, gul. Detta är en av många metoder som kan öka vår förståelse för hur grupper och invdivider agerar. Vill du fördjupa dig i ämnet så lämnar jag här tips på en bra bok som nyligen utkommit. Kommer från Insights Discovery. Den fördjupar... eller kanske till och med är ursprunget till DISC... jag vet faktiskt inte... men det jag vet är... boken är bra. Jag har lyssnat på ljudboken, uppläsaren är även författarinnan.
 
Författarinnan är Annika R Malmberg, som på ett bra sätt förklarar och förtydligar detta område. En mycket bra fördjupning till mitt tidigare inlägg här på bloggen. En bruksanvisning med praktiska råd och tips för vardagen och arbetslivet. Svar får du på hur du blir lycklig och hur du ska komma till din rätt som den person du är. Ja det är enklare än du tror.
 
I boken framgår även historiken till dessa färger, hur vi kan göra för att förstå, praktiska metoder och mycket skratt så klart. På YouTube finns även dessa korta (2 min) filmer om varje färg - skratta och le igenkännande😊
 
 
Det Annika påpekar är kraften som kommer av att jobba gemensamt med andra. Hon har en mångårig erfarenhet av att vara 'framgångsexpert' och van vid att jobba i grupper där samarbeten inte fungerar. Det är viktigt att enas om ett arbetssätt, säger hon, samtidigt som hon påpekar att personer som klarar av att vi är olika behövs för att en grupp ska fungera, för då kompletterar vi varandra... precis som definitionen av team: att ta ett gemensamt ansvar.
 
Men oftast blir olikheterna i ett team till ett problem... orsak  är okunskap om sig själv och andra, avsaknad av metod, vilket är olyckligt när det skulle kunna gå att skapa magi. Upp till 80% av problemen i olika team orskas av bristande kommunikation. Otydliga uppdrag ett annan orsak. Vi måste lära oss mer om oss själva och andra och få teknik och metoder till hjälp. Vill du lyssna på en längre föreläsning med Annika, klicka här... då får du bl a tips på olika mötesroller. Du kommer att le igenkännande.
 
Det är viktigt att öka kunskapen om olikheter och att träna på tillvägagångssätt.
Läs eller lyssna gärna på boken och du får många igenkännande stunder och en del insikter 😊