Lena Jadekrantz

Mammografi
Jag har varit på en mammografiundersökning igen! Har verkligen längtat efter att kolla status. Status efter de två "insatsstyrkornas ihärdiga och intensiva arbete", dvs efter de två cytostatikakurer jag har gått igenom. Frågan är om kurerna nu har verkat som de ska, har de haft den funktion som är väntad? Eller har det inte fungerat?! 
På avdelningen för mammografi så finns det på mitt sjukhus två väntrum, väntrum A och väntrum B. Väntrum A dit går alla kvinnor för de regelbundna undersökningarna och väntrum B dit går du för att bl a förbättra redan tagna bilder samt fördjupa den redan gjorda undersökningen. Jag går till väntrum B. Där får jag alltid träffa väldigt trevlig personal, både sköterskor och läkare. De vet vad de gör! Det kan jag säga! Kompetensen är oerhört hög, utifrån mina erfarenheter. Jag blir alltid så trevlig bemött!
Bild: Stegforhälsa.se
När du kommer till väntrum B, så får du ligga på en brits i lite olika vinklar. Utgångsläget för läkaren är självklart de tidigare gjorda röntgenplåtarna. Under denna undersökning då sker även en ultraljudsundersökning, vilket är ett komplement till röntgenplåtarna. Undersökningen med ultraljud känns inte! Läkaren brukar oftast bli mer koncentrerad under undersökningen, med all rätt :) Fördelen med ultraljud är att cystor upptäckts enklare och dessutom så blir det även enklare när läkaren ska ta cellprover om det behövs.
Om... en misstänkt förändring uppstått och upptäcks under undersökningen då tar läkaren cellprover från området. En tunn nål förs in mot området, jag tycker inte det gör så nämnvärt ont. Utsugning av celler, vätska och bitar från vävnaden sker. Ibland tömmer man cystor, enkelt och detta är inte farliga knölar, efter det är du klar att gå hem. Men ibland skickas proverna på analys... och det här kan ta tid... flera veckor. Det här kan vara oerhört mentalt jobbigt. Men jag vet också... att om det framgår tidigt att det finns risk för att cancerceller har upptäckts, då går denna process mycket fortare. Läkarna kan sin sak!
Så mycket riktigt, jag fick nu återigen göra ultraljud, men behövde inte ta cellprover. Alltid intressant! Det jag verkligen uppskattar under dessa undersökningar är att det alltid går att ha en dialog med sköterska och läkare. De ser mig och är lyhörda. Omvårdnad! De öppnar upp för det och jag har möjlighet att ställa frågor och framförallt följa undersökningen... En form av samarbetet, faktiskt. Även om jag inte har någon utbildning inom vården... men jag har dock en livslång utbildning i att vara mig själv :) och jag... jag är objektet i detta fall :) De kan sin sak och jag kan min sak. Så återigen glöm inte att lyssna på dig själv!
... och resultatet denna gång?
... glädjande nog jag kan presentera.... cellgifterna har verkat!!! 
Syftet med undersökningen denna gång var alltså att se om cellgifterna har gett verkan... och jag blev glad när jag såg röntgenbilderna :) Bröstknölen har minskat drastiskt och knölarna i lymfan har minskat drastiskt :) Jiiihhaaa :) Cytostatikan har gett verkan, min egen insats har gett verkan. Min kropp har svarat på cellgifterna! Pust!
Nu ska här firas!!! 
Fram med skumpan :)
Att lugga en skallig...
Lycka till om du vill försöka :) men... så klart att det inte går att "lugga en skallig"... eller...?
Det är helt otroligt vad den här processen har gått fort. På enbart en månad har jag gått från långt hår till inget hår. Å vilken hår-sorg jag haft... som slutade i ett bestämt: Nu får det vara nog! 
Så här såg jag ut och har sett ut ett antal år. Längre hår som regelbundet underhölls med slingor, detta för att förädla den kommande grå-ischa färgen. Har oftast haft håret uppsatt i olika formationer. Jag erkänner...jag är hår-lat... ändå har jag haft hår-sorg :)
Foto: Lena Jadekrantz 171211
När jag fick cancerbeskedet fanns redan en, sedan tidigare, inbokad tid hos min frissa. Trots att läkarna var tydliga: ja, du kommer att tappa allt hår.... så avbokade jag inte min tid. Efter noggrant övervägande med L. Jag tog jag ett beslut att gå halvvägs. Jag klippte av mer än hälften av håret. Uppklippt i nacken och något längre fram! Jag blev väldigt nöjd och har fått så många fina kommentarer om att det blev väldigt snyggt och tufft! Tack snälla ni :) 
Foto: Niklas Östberg 171214
På bilden nedan, har jag rakludder på huvudet, L ska nämligen finraka min skalp. Ljusen är tända och två vinglas upphällda. Vi snackar om vår livssituation nu och framtiden... och som tur är, så är han är väldigt noggrann. Det är ju bra, vill ju att det ska bli snyggt,... och det blev det:) Len som en barnrumpa!
Det är mycket konstigt... inte jobbigt... att se sig själv utan hår. Är mer förvånad över att jag faktiskt trivs! Det känns rent och äkta. Nystart!
Jag går oftast barhuvad hemma... om jag inte fryser vill säga... eller om det kommer någon på besök som inte än vet att jag har cancer, då visar jag självklart respekt och sätter på mig en buff/mössa. Reaktionerna kan nämligen vara lite olika att se mig utan hår, och om personerna inte redan är informerade om att jag har cancer så kan det bli lite tufft. Men vi har klarat det bra hittils :)
Foto: Lena Jadekrantz 180112
Framtiden... ja den blir spännande! Vi får se när håret börjar växa ut och vilken kvalitet det blir. Kanske jag får betydligt mer, kanske det blir väsentligt mycket mindre... Tiden får utvisa! Under tiden kommer jag att använda mig av mössor och en peruk. Jag vill ju se så "normal" ut som möjligt när jag ska åka till människobyn... och när jag använder min peruk... ja, då kan du "lugga en skallig" :)
Love U All
Hälsar
Lena... just nu utan Mittbena :)
Jag fick akupunktur!
Cytostaikakur nr 3 av 6 är nu avklarad och det känns väldigt bra! Jag har ju, som ni vet, valt att delat i en studie ledd från Linköpings Universitet. Syftet med studien är att se om akupunktur kan lindra illamåendet när man tar den medicin jag tar.
Det innebar att jag under kur 3 fick träffa en legitimerad fysioterapeut på morgonen. Hen samlade upp salivprov samt kontrollerade blodtryck och puls. Detta skedde vid två tillfällen, innan och efter, jag fått cytostatikan. Syftet med salivprovet var att kontrollera nivåerna på hormonet kortisol, dvs för att mäta om nivån på stresshormonet kortisol har inverkan på illamåendet. Jag fick också akupunkur vid två tillfällen, innan och efter jag fick mina två påsar med cytostatika
Ja, jag blev så glad jag hamnade nämligen i grupp 3 vid morgonens lottdragning. Grupp tre innebar att akupunkturnålen gick genom huden. Det var premiär för mig! Har aldrig tidigare fått akupunktur, så jag var lite spänd. Jag resonerar så här, kan jag hjälpa någon i framtiden att slippa må så illa så som jag har gjort... då tar jag en chansning nu. Viss risktagning var det faktiskt, eftersom jag räknade med att akupunkturen faktiskt kunde få mig att må mycket sämre. Men jag chansar! Försöker alltid leva efter att hellre hjälpa än själpa som min devis.
Fysioterapeuten mätte noggrant på mina båda handleder och konstaterade platsen för nålen. Två vita plaststöd klistrades fast på vardera handled som stöd när nålarna skulle placeras. Det kändes inte när nålarna gick genom huden. Nålen var oerhört tunn. Däremot när hen började snurra på nålen... hmm då blev det effekt på vänster handled. Vänster nål kom in mot en nerv... inte skönt! Men hen backade nålen och då blev det bra. Jag fick sitta stilla i 10 minuter och så kom fysioterapeuten tillbaka var 10:e minut och snurrade på nålarna igen. Detta upprepades två gånger. Totalt fick jag akupunkturr 40 minuter under dagen, dvs under två tillfällen satt jag stilla med nålar i båda handlederna, under 20 + 20 minuter. Det blev knappt en liten prick på huden när nålarna drogs ur och jag blödde inget överhuvudtaget :)
Ni som är åksjuk har säkert köpt ett armband på apoteket med en akupressurpunkt, det vara samma ställe som nålarna sattes in. Hade jag vetat detta så har jag nog testat att köpa detta armband inför kur 1. Hmmm... ibland är man efterklok. Det har ju inte skadat att testa i alla fall!
Och... hur blev effekten undrar ni nog nu?! Ja, jag försökte att vara neutral inför detta och inte ha förväntningar... ville ha en vetenskaplig ingång i detta. Det jag dock kan konstatera är att under dag ett så hade jag ingen effekt av akupunkturen. Dag ett denna kur var likadan som dag ett förra kuren. Men... dag två då kom det en effekt... Ja, jag har faktiskt mått mindre illa denna gång. Dag tre och dag fyra likaså... hmmm! Detta är alltså min individuella upplevelse. Men om effekten beror på akupunkturen eller om min kropp har blivit van vid medicinerna... eller annat... det vet jag inte. Men jag har mått mindre illa! Det är positivt i alla fall :)
Jag håller just nu på att fylla i frågor som ska besvaras varje förmiddag under 10 dagar. Detta sker i en webbenkät. Sen ska jag svara på ytterligare frågor när väl alla cytostatikakurer är avklarade. Ja, jag kanske har bidragit med något som kan ge hjälp till framtida patienter och kanske kanske... att det även blir mer kostnadseffektivt för landstingen i framtiden :)
Teamet som forskar kring detta kommer under 2018 att samla in fakta. Under 2019 kommer analysarbetet att ske ... och resultatet presenteras troligen kring år 2020-2021.... så den som väntar på något gott.... :)