Lena Jadekrantz

Feel...ings
Det är konstigt det här med känslor. Är du en av dem som ofta får höra att du är en känslomänniska... eller kanske du även får en fråga om du är känslig. Jag är en av dessa 'känsliga personer 'som får dessa frågor och påståenden. Men är det inte så att alla människor har känslor. Då borde ju alla människor var känslomänniskor. Eller hur 😉 Några mer... några mindre.
 
Jag är stolt över att ha tillgång till ett så brett spektra av känslor, ett spektra som jag misstänker att många inte har tillgång till. Jag är stolt över att jag har fått detta verktyg. Ett verktyg som jag kan använda till mig själv och även till att förstå andra. Ibland även hjälpa andra som inte ser helhet, delar eller röda trådar.
 
Är det inte så att hög självkännedom innebär hög förståelse till sig själv och sitt eget handlande? Behöver man då inte ha känslor för att få dessa insikter? Jo, men visst är det väl så. 
 
Varför är känslor något 'fult' i vissa ögon? Kan det vara så att dessa personer är rädda för att nå sig själva? Kanske är de rädda för hur de ska hantera en person som har mycket känslor? En 'känsligare person' vill bara möta en person som har tillgång till sina känslor. Konstigare är det inte! Det finaste mötena uppstår då. De äkta resultaten kommer fram då.
Foto och copyright: niklasostberg.me 
 
Men många stänger ju av! Vill inte känna! Vill inte veta! Rädda för att få reda på... vad? Något som gör ont? Något som innebär insikt, kanske en åtgärd? I stället för att bearbeta sig själv... kan det i stället vara lättare att lägga fokus på den person och situationer utanför sig själv, kanske personer som är känsligare än sig själv. Det är lättare att göra någon annan illa... kanske verbalt... kanske med någon form av handling. Målfokus att såra... för att själv må bättre?
 
Vi människor är trots allt ett homogent system, med många finfina funktioner. Tyvärr använder vi inte alla funktioner och tyvärr rankas och prioriteras vissa egenskaper i någonslags viktighetsordning. Om vi jämför oss med ett tekniskt system, så är det i ett tekniskt system viktigt att alla egenskaper används och att inse att de behövs för att helheten ska fungera... men inte i en männsika. Är det inte konstigt?! 
 
Det mjuka mot det hårda. I vardagen värdesätts det hårda, snabba, kalla mer än det mjuka, varma som ger tillgång till ett inre liv. Ett inre liv som har många bra svar om du bara lyssnar, som i sig skapar en öppenhet och mer respektfullhet. 

Kan det ha att göra med att vi spelar roller i vår vardag? ja, vi spelar olika roller varje dag och mer ofta än du tror. Detta är en metod vi använder oss för att klara av vardagen och vara effektiv. Att roller innebär att vi skalar av och tar bort det som kan sinka effektiva processer eller visa för mycket av oss själva. Roller som ibland kan använda härskartekniker med målfokus att förhöja sig själv.
 
Ja, detta blev ett filosofiskt inlägg. Bode det inte vara så att 'de känsliga' ska få samma förutsättningar som en 'okänslig person'... om inte... är inte det diskriminerande?! Ska man lägga till känslighetsgrad till grupperingen lika villkor? Att män och kvinnor inte har samma förusättningar... eller handikappade... eller sexuell läggning ... you name it! Jag tror på lika villkor för alla oavsett du är känslomänniska eller ej.
 
Det finns alltid olika infallsvinklar i saker och ting... så öppna upp! 
Använd alla dina sinnen och dina känslor.... och vet du... då skapas det nya möjligheter!
Möjligheter du aldrig trodde du skulle få ta del av!
Do it! 
I have 😍
 
'Don´t worry about the world coming to an end today. 
It´s already tomorrow in Australia' (Charles M. Schulz)
 
 
 
 
Yin och Yoga

Jag försöker faktiskt förstå varför jag känner en förändring i min kropp. Hmmm, så klart det delvis beror på att jag blir bättre och bättre efter mina cancerbehandlingar. Men jag har också börjat träna igen med mina cancerkompisar. Ni vet, den där fantastiska träningen som två sjusköterskor på onkologen har startat. Nu är vi igång igen! Underbart och dessutom så är vi ännu flera nu. Me like!

Men den största förändringen i min kropp just nu är faktiskt att jag känner av effekter från att ha utövat yinyoga sedan i september, dels på YogaIsland på Alnö Fitness och dels hemma via en mycket bra app. Ja, jag erkänner... jag håller på med yoga. Jag som har haft svårt att få till det här med yoga. Har inte känts bra, men däremot så har taichi funkat bra för mig. Men nu... nu är jag inne på yinyoga och försöker förstå effekterna jag känner i min kropp. Upplever att jag är rakare, mjukare och känner mig yngre! Jag som har haft cellgifter i min kropp! Jag mår bra av detta helt enkelt. Hmmm... kan det bero på yogan? Jag söker självklart kunskap och förståelse kring mina kroppsliga fenomen.

Som jag förstår så påverkar yinyoga bindväven (fascian) genom att bl a öka blodflödet men även rörligheten, styrkan och smidigheten... men... yinyoga påverkar även det parasympatiska nervsystemet (PNS). Hmmm, intressant! Det finns mycket intressant att läsa om detta, bl a på Yogaworld.se

 Bild: från yin-yoga.se och visar Magdalena Macweld in action, hon utbildar yinyogalärare.

'Tydligen fäster dessa nerver i nedre delen av kotpelaren, vid länd och korsrygg. Det är därför man inom yinyoga säger att höfterna är ett centrum för känslor och spänningar... och det kan jag säga... det är mycket känslor och spänningar i omlopp när man går igenom en cancerresa.

När man utövar rörelserna/övningarna så kan många känslor börja dyka upp. Gråt, skratt, svett... ja du kan till och med frysa... sånt som vi ska frigöra i vår kropp. Det handlar om korta stunder och det är bara att tillåta det och vara i stunden. Detta är ett bra teckan på att spänningarna släpper och då ökar cirkulationen och musklerna får annan energi efter att spänningarna släppts.

När det sk parasympatiska nervsystemet (PNS) är i obalans blir man mer mentalt känsligare för utmaningar och stress. Det finns tydligen studier som visar på ett samband mellan... ett stressigt liv, överaktivitet, för lite återhämtning och outredda livstrauman... med känslor som tajthet i muskler och bindväv runt bäckenet. Vi blir helt enkelt mer spänd. Så när du har ett trött och slitet nervsystem... då blir även det parasympatiska nervsystemet försvagat.'

Jag har under den här sjukdomsperioden fått experthjälp av läkare och sköterskor och jag har gjort det jag själv har kunnat under den tid som jag själv är ansvarig för. Det jag dock inser idag är att jag borde ha börjat med yinyoga tidigare, även om jag har varit trött av alla behandlingar.... men det är alltid lätt att vara efterklok! Så jag lägger inte direkt någon större energi på den tanken just nu. 

Är vi rörliga i bäckenområdet, så finns det möjlighet att återhämta oss snabbare och klara oss från känslomässiga svackor bättre. Ja, till och med även kan förebygga perioder av stress och påfrestning.

Om du känner att du bär på känslor som rädslor, har sämre tålamod, längre nivå av glädje, irritation och kanske ilska etc... ja att då kan du börja dra i handbromsen och försöka hitta en metod för att få bättre livskvalitet. Ett tips från mig är... testa yinyoga!

Lägg därtill andningsövningar... men om det kommer ett blogginlägg om det framöver :)
Det bästa är dock att yinyoga utövas sittande eller liggandes! Me like!

Vila dig i form du också, vet ja!
Tack A, för att du bl a är min yogaguide😍 Det är så värdefullt att få din tillgång till dina erfarenheter och kunskap!! 

 

Vem är bov i detta drama?
Det finns bara en bov i det här dramat, inser jag och skrattar högt. Hur har min handväska kommit till hundbädden? Det är tidig morgon och med trötta ögon tittar jag återigen på hundbädden. Såg jag rätt? Ja, min handväska ligger i hundbädden. Någon har alltså dragit den från stolen i hallen till hundbädden. En medveten och målinriktad handling.
 
Självklart börjar jag med att fråga den som jag tror är boven i detta drama. Så jag säger... 'Hilma - vad gör min handväska i din bädd'... hon skäms och jag förstår direkt att hon är gärningspersonen. Hennes öron åker bakåt, kroppen lägger sig ner i slowmotion och ögonen tittar uppåt mot mig... 'f-låt', säger hon till mig... 'men jag kunde inte låta bli'. Boven i det här dramat är alltså vår underbara tik Hilma, som är drygt två år. Hilma och jag är kompisar. 
 
Som tur är hade Hilma inte dragit ur innehållet ur min handväska, även om det efter dramat är mycket struligt innuti väskan. Men vad gör det, jag fick börja dagen med ett gott skratt. Detta är första gången just det här händer. Jag vet också varför hon har gjort det... hon fick nämligen inte följa med husse till skogen på morgonkvisten. Hon var upprörd, kände sig förbigången och var ledsen. Jo vad gör man då? Jo, då hittar man på bus.... för att få uppmärksamhet, att höras, att visa på sin missnöjsamhet. Målinriktat budskap... 'det var ju jag som skulle få följa med till skogen idag!'... 'Don´t do it again 😃 Don´t leave me behind!'
Denna händelse handlade egentligen inte om handväskan, även om jag vill tro att det var mig som Hilma saknade den morgonen... och jag ville även tro att hennes målinriktade handling var att få sova bredvid åtminstånde min handväska när varken husse var närvarande och jag inte var fysiskt närvarande i samma rum. Hos oss gäller nämligen 'inga hundar i sängen'.
 
Hilma och jag vi är som Emil och Alfred. Vi två är kompisar och hon följer mig vart jag än går här hemma. Lagar vi mat, så gör vi det tillsammans. Är vi ute och promenerar, självklart är Hilma med. Går jag på damrummet, då sitter hon bredvid på badrumsmattan. Ja listan kan göras lång.
 
Vi följs åt, Hilma och jag. Hon har varit min övervakare och beskyddare under mina cancerbehandlingar. Hon har tagit hand om mig och sett till att jag har det bra. Hon har regelbundet luktat på mig för att inspektera vilken status jag har för tillfället. Hon har noterat när det är dags att få igång mig för att gå ut på promenad. Hon har kramat och värmt mig när jag känt mig utsatt, frusen och ensam. Stor personlighet har Hilma och stor kärlek känner jag 😍
 
Hur  gör du för att dra uppmärksamhet till dig?
Har du större behov än din omgivning att få uppmärksamhet?
När och hur ofta känner du kärlek?
 
Kärlek är grunden för så mycket, av kärlek kommer välvilja, av kärlek kommer värme och av kärlek stannar vi i nuet.... i vår verklighet... där får vi mer av det goda, eller hur! Njut av livet och gör det just du kan... idag... inte imorgon!
 
Var inte rädd, se inte hotbilder, se i stället möjligheter och tillåt dig varje dag att skratta åt små roliga händelser... ex som att min handväska vandrade från hallen till rummet bredvid... att min handväska bytte plats från stolen till hundbädden och framför allt att jag fick börja dagen med ett gott skratt.