Lena Jadekrantz

PROtes...t
Det är nu fem månader sedan min masektomi. Fem månader som en-bröstad. Fem månader med ett 25 cm långt ärr i stället för ett bröst. 
 
De första månaderna var det irriterande, svullnad... vätska och stelhet från operationsområdet. Under perioden direkt... drygt en månad efter operationen fick jag över 2 liter sårvätska... jag tänkte.... å nej det växer ut ett nytt bröst! Min bröstsköterska fick tömma området ett flertal gånger. Men allteftersom tiden har gått så har även det gått bättre och bättre.
Vätskan är borta och alla dessa konstiga 'knäpp' jag har känt... som om något släppt innuti... är också borta. Om det är någon av mina läsare som vet vad detta är, så hör gärna av dig!
 
Rörligheten blev försämrad och idag har jag tränat upp den, även om jag inte har nått full rörlighet ännu, men jag har gjort så gott jag har kunnat och följt träningsanvisningarna. Trots att jag har opererat bort en del av mig, så tycker jag det går oerhört bra. Jag har förlikat mig med det som hänt och trots allt... jag är ju i livet... bättre kan det ju inte bli!
 
Ja, det fungerar riktigt bra att vara en-bröstad och till min hjälp har jag mina proteser och dessutom så tänker jag inte på att jag använder en protes. Jag lever som jag gjorde innan sjukdomsperioden. Är fysiskt aktiv, hoppar - studsar och ja protesen håller sig på plats. Bra BH behövs förståss! Men det behövs ju även för två-bröstade :)
 
På bilden ovan ser ni en typ av protes som är fylld med vadd. Den är mycket lätt och fungerar bra. Det är denna jag använder mest. Jag har ännu inte fått min slutliga protes och så fort jag fått den kommer jag att berätta om det här på bloggen.
Det finns olika former av protester, till och med delproteser. I somras använde jag en bikiniprotes, som går att använda i vatten, se bilden ovan. Även den har fungerat bra. Jag har simmat, hoppat och kastat boll. Jag har även paddlat kajak i sommarvärmen. Bra bikini med protesficka är inköpt!
 
Det största problemet just nu... är jag själv! Jag går nämligen och lägger dessa bröstproteser på olika platser. Så när jag byter bh... då får jag helt enkelt leta efter mitt bröst😀
 
Det finns många bh-ar med protesficka. Det är inte enbart specialaffärer som har dessa. Du kan gå på Lindex, Kappahl och HM... och finna bh:ar med protesficka. Intressant upptäckt!
 
Så till dig som är orolig för hur det ska bli efter en masektomi så vill jag bara säga... det kommer att ordna sig😍
Risk eller möjlighet
Vad tänker och känner du om följande påstående? Uttalandet är följande: att det är en 60%-ig risk eller att det är en 40%-ig möjlighet? Hur landar detta i dig? Vilken tilltalar dig mest? För mig är det självklart den sistnämnda. Det var även det jag sa till läkaren när jag fick informationen... 'då går vi på den 40%-iga möjligheten', sa jag. Läkaren tittade storögt på mig. Hen hade försökt framföra att jag kan få framtida problem. 
 
Läkaren var den kirurg som skulle operera mig, alltså genomföra den masektomi jag har genomgått. Vid mötet fick jag information om eventuella biverkningar som kan uppkomma vid en masektomi och när lymfknutor tas bort.
 
Vid operationen togs nio lymfknutor bort, varav tre hade cancerceller. Lymfsystemet har ju, som ni alla vet, en viktig funktion att rena kroppen. När ett flertal av lymfknutor försvinner blir det effekt på ett eller annat sätt. Håller man ett lymfsystem i schack så har man bra hälsa, så mycket vet jag vid det här laget. Lymfan har ingen egen pump, därför är det viktigt att musklerna får jobba. Så ut och rör på dig :)  Andningen är också viktig, bl a diafragman måste få jobba. Andningen ska inte vara ytlig, alltså högt upp, den måste ner i magen.
Vill du ha bra immunförsvar, då ska du ta hand om ditt lymfsystem. Systemet hjälper till mot infektioner, sanerar kroppen från gamla/skadade/främmande celler... exempelvis cancerceller. Ja, lymfsystemet är viktigt och just nu har jag ett defekt system. Det gäller att hjälpa kroppen på traven nu. Klicka här så får du tio tips på hur du kan göra.
 
Om nu lymfsystemet är reducerat, som i mitt fall, så kan vissa biverkningar uppstå. En av biverkningarna av att jag idag inte har tillräckligt många lymfknutor är att jag har en 60%-iga risk att få lymfödem... men det kan gå bra också... alltså jag har 40% möjlighet att klara mig ifrån lymfödem. Jag satsar på dett sistnämnda och hoppas att kirurgen har gjort ett bra jobb vid operationen. Jag är mentalt inställd på att det kommer att gå bra... men min kropp har ju sin talan förstås... vilket jag vid det här laget har fått erfara. 
Det har nu gått tre månader efter operationen och jag har insett att om jag går på för hårt... så får jag en något svullen vänster arm. Det är främst handleden som svullnar upp om jag inte tar det försiktigt. Det börjar med att jag känner ett tryck över handleden, sen kommer vätskan dit. Lymfvätskan har alltså inte möjlighet att själv ta sig därifrån. När detta händer... ja då måste jag 'backa', lämna det jag håller på med och ta en vila. 
 
Jag mår bra av att promenera med mina stavar, har insett att det är bättre att promenera med stavar än utan stavar. När jag promenerar utan stavar har jag händerna hängandes efter kroppen till följd av svullen arm och fingrar. Jag mår också bra av att torrborsta kroppen, innan jag ska duscha. Probiotika är viktigt, magen måste också hållas i balans och framförallt att bibehålla balans och harmoni i livet. Meditation hjälper mig och även tai chi. Även yoga är bra på många sätt och påverkar också bl a andningen positivt. Min vänster arm mår just nu också bra av att jag paddlar kajak i sakta mak. Vad gör du för att din kropp ska må bra?
 
Får jag det här att fungera så kommer detta att gå bra!
Håll nu dina tummar och tår!
 
Ser inte skogen för alla träd
Kommer och kör med min bil genom en långt skogsparti, där jag har kört så många gånger förr. Fin kraftfull skog som skapar en mystisk mörk skugga över sig själva och sin omgivning. Fantasierna skenar iväg och därmed kommer även rädslan upp. Bilden och känslan av att se både troll och feér dyker upp i min tankevärld. De här träden har säkerligen sett mycket genom åren... tänk om de ändå kunde prata. Det är vackert, det är norrländskt och det är vår egen historia... det är ju bl a skogen som skapat norrland i sin nuvarande form. 
 
Ja, jag är van vid denna känsla och dessa tankar under bilfärden genom just detta skogsparti. Men... så en dag har man valt att avverka den vänstra sidan av skogspartiet. Tomt, kargt, kallt och öppet. Ett sår i naturen. Känner ödeläggelsen, känner sorgen och det finns nu inte möjlig att uppleva det gamla igen... någonsin. 
 
En ensam fågel flyger förbi över det karga landskapet, osäkerheten infinner sig var landningen ska ske... men väljer sedan att sakta surfa vidare på vinden. Jag förstår, det är lika bra att gå vidare... 'vik av till höger' kommer jag på mig själv att tänka och indirekt ge råd till fågeln. Där växer skogen fortfarande frodigt. Välj höger, välj det levande.
 
Chocken har ännu inte lagt sig i mig, jag har mycket känslor i kroppen... varför måste de ta bort, varför har de inte kunnat lämna kvar. Tänk om... ja tänk om... det varit andra ägare som hanterat skogen med stolthet... ja det finns många frågor som aldrig kommer att bli besvarade.
Bild och copyright: Lena Jadekrantz
 
Kanske det var något sjukt i skogen, som helt enkelt måste bort. Att det inte fanns någon återvändo. Bara att göra´t... ta bort det onda... för att det goda ska få vara kvar. Det kommer ny skog så småningom, ja så är det. Det tar bara lite tid, hur otåliga vi än kan vara så måste vi vänta. I tiden löser vi mycket... den svåra konsten är bara att se till att vi får tid. Skogen har tid, snart kommer nya små plantor att sättas och om hundra år kommer det se ut som det brukar göra.
 
Chocken, sorgen och känslorna har sakta upplösts i min kropp. Ödeläggelsen var total... platt och sårat. Inte som det brukar se ut. Förr var det berg och dal, nu är det enbart ett berg. Ingen dal... en startsträcka till det kvarvarande och befintliga berget till höger... det är en startsträcka där det förut var en dal. Jag börjar vänja mig, det har blivit vardag. Inget jag tänker på så mycket längre. Det är som det är. Resten kommer att lösa sig.
 
Ja, så är det att ha gått igenom en masektomi. Att ta bort en kroppsdel, ett område på min kropp. Där det tidigare fanns ett bröst...  finns nu ett 25 cm långt platt ärr,  horisontellt. Ett område jag var van att ha och se och känna... är nu borta för alltid. Sorgen och chocken kom efter operationen. Alla känslor kom som om jag tvärbromsat med min bil och all packning i baksätet och bagaget kom fram till förar- och passagerarsätena. Ja det gjorde ont!
 
Sorgen har varit total... även om jag har blivit erbjuden en rekonstruktion... att återuppbygga ett bröst... så måste detta få ta tid i min kropp att få landa precis som fågeln och precis som med tallplantorna som ska sättas... de måste få växa och få tid i sol, värme och bra miljö. Kraft för det nya kommer så småningom! 
 
Fram till dess fungerar det just nu mycket bra med de hjälpmedel jag har fått. Jag ser ju ut som vanligt då och det är mycket sällan jag tänker på att jag enbart har ett enda bröst. Det har blivit vardag det här också. Har ingen värk och rörelse och mjukhet har jag tränat upp. Det är ju inte mitt vänstra bröst som skapat den jag är... det är ju andra faktorer.
 
Glöm inte att det är väldigt ofta som "man inte ser skogen för alla träd".. njut av det du har!!!
 
Väljer just nu att inte tänka på en rekonstruktion, att 'plantera' något nytt, det får komma med tiden!
Just nu njuter jag av det jag har... livet 😍