Grande Finale! Nu är det klart! Jag har fått den sista strålbehandlingen! 25 gånger avklarade. Dessutom är 1 masektomi avklarad... och 6 stycken tuffa cytostatikabehandlingar... för att inte nämna att jag (och vi) har klarat av att ta emot beskedet att jag har cancer... lätt kaos blev det då... och alla känslor på vägen... inte bara för mig... för L... för familjen... för vänner... kollegor... arbetskamrater... etc.
Nu har det 7 månader sedan det första traumatiska beskedet och jag mår bra även om jag har en del biverkningar att ta hänsyn till. Familjen mår bra och har allteftersom tiden gått sett att jag klarat av mina utmaningar... en efter en... då har de också blivit lugnare.
Jag är fullt medveten om att det kan komma bakslag... i flera år framöver. Min inställning just nu är... 'ok, då fixar jag det oxå, nu vet jag vad det handlar om'. Jag vet ännu inte om det fortfarande finns cancerceller som trivs i min kropp och som vill vara kvar.
Så nu vet jag... vad som finns bakom denna vägg, som säkert många av er sett vid sjukhuset. Jag har nu gått ut från denna avdelning och har klarat mig fint. Enbart lätt svullnad och några få kvesor. Ja, tröttheten finns kvar och det lär den göra ett bra tag framöver. Nu gäller det bara att använda de två som finns på vardera sidan om huvudet... att lyssna... på mig själv och bromsa om jag behöver.
Bild och copyright: Lena Jadekrantz... har mer hår i verkligheten än vad som syns på bilden.
Men jag kan berätta en sanning... det är inte vad ni tror ska finnas... som verkligen finns bakom denna väg bakom mig på bilden. Ni tror säkert att det är två stora rum och en stor väntsal utanför... kontrollrum etc... personal som springer runt. Men nu ska jag berätta sanningen... till viss det stämmer det jag skrivit ovan... till viss del inte.
Bakom väggen finns nämligen en atrium... jajamän när jag går in till min strålmaskin Erland som jag ligger så bra på😉... då ser jag nämlingen detta. Visst är det fint!
Jag säger nu hejdå till dig Erland och hoppas att vi inte behöver mötas framöver. Däremot är miljön i lokalerna fantastiska och personalen är fantastiska... det kommer jag att sakna. Att få vara med vuxna personer som har goda avsikter och trevligt bemötande. Det i sig är en lyx! Stor fråga framöver, hur kan jag behålla detta?
Nu har jag några veckor framöver att bara vara... att läka... att vila... att ta hand om mig och familjen... utan att varje dag är inplanerad med besök till sjukhuset. Har nu genomfört fem veckor, fem dagar i veckan för att strålbehandlas.
Har klarat av detta nu, den tuffaste resan i livet är nu genomförd. Jag kan klara allt efter detta. Under denna tuffa behandling har jag också fått tillbaka 'mig själv'. Den jag tappat på vägen av olika förklarliga skäl. Orsaken kanske jag kommer att skriva om framöver, självklart är det arbetsrelaterat... och flerdimensionellt... så klart... en sak är aldrig svart eller vit.
Hur gör du för att inte tappa dig själv och den fina du är?
Hur gör du för att komma till din rätt?
Vilka värden behöver du fylla på för att nå detta?
Glöm inte att vara i verkligheten, här och nu.
Sprid glädje och stanna upp!
Låt inte dina egna tankar tynga dig!
Om så, lyft dig själv ovanför detta 😍
Om så, lyft dig själv ovanför detta 😍
Nu går jag ut från strålenheten och vet inte vad som väntar... men det jag vet... är... att det inte alltid är det vi tror som finns bakom väggen... eller i nästa steg... eller i en människa... var lyhörd!
Love and peace😍
0 kommentar(er)
