Vet du vad som händer på cellnivå i din kropp? Hur väljer du att mata dina egna celler för att få bästa tänkbara utbyte från dem? Tar du hand om dig? Både mentalt och fysiskt?
Många av oss som är i min egen generation är uppväxt med tallriksmodellen, att blanda alla tänkbara grönsaksfärger på tallriken och att alltid äta upp det man har lagt upp. Barnen i Biafra... de skulle vi barn tänka på för att äta upp maten på vår tallrik. Lördagsgodis... i bästa fall... och att dela på en 33 cl dricka med ett syskon? Bra värderingar ändå på den tiden :)
Naturvetenskapen råder inte omgivningen om det inte finns vetenskapliga bevis. Därför tror jag att du själv måste ta ställning till hur du tar hand om dig själv! Här kommer svårigheterna! Det är många faktorer som ska synkroniseras. Kunskap som kanske måste förädlas. Olika inriktingar att studera. Fundera på hur din kropp fungerar och vad din kropp behöver. Just din egen kropp är unik och väldigt individuell... lär känna den :)
Ja, jag har använt substitut. Sockerboven har slagit sina klor runt mig. Jag har många gånger försökt att frigöra mig från dessa klor... med olika metoder och med olika inre fajter. Jag är medveten om att jag har ett sockerberoende... detta på grund av att jag har försökt att självmedicinera mig från den månatliga sänkningen av hormoner. Ja, jag har även försökt att självmedicinerna mig mot trötthet när jag har kommit hem från jobbet... detta genom att snabbt trycka i mig sockersött. Hmmm... har varit mycket medveten om detta!
Känner ni igen er själva i detta beteende? Får ni också svackor där ni bara måste ha godis, chips, ostbågar mm? Det finns ingen botten. Bara fylla på... och sen invänta effekten... den serotoninhöjande må-bra-effekten... en stund i alla fall :) Inte det bästa valet!
Stabilt insulin rekommenderas, vilket innebär att du väljer att äta en kost som genererar ett stabilt blodsocker. Du blir jämnare i humöret och cellerna mår förhoppningsvis bättre. Förutsättningarna för cellerna blir bättre och framför allt för dig blir det bättre... kanske också för din omgivning. Damn U... Livsmedelsindustrin! Ni har lurat oss!
Jag tror på en balans inte bara på insulinnivå, utan på total nivå. Celler i all ära. Mat i all ära. Vila i all ära. Vi gör det bra, vi gör så gott vi kan... men det är lätt att bli blind, att inte se var du är på väg. Att inte sätta stopp. Alltså STOPP! Inte bara försöka påverka och att försöka få andra att förstå att det liv vi lever inte är i balans och harmoni. Många av oss söker bekräftelse och kör ändå bara på. Rädsla? Rädsla för att inte tillhöra, inte få bekräftelse eller rädsla för att bli utesluten från flocken. Dina egna drivkrafter är ju individuella... men stanna upp - tänk till - reagera och säg - hit men inte längre! Jag behöver något annat!
Vi måste vara observanta i dagens samhälle, vi dras lätt med. Det du tror är ditt ultimata mål, dina egna drivkrafter... kan skymma det som är viktigt. En kropp som fungerar. En familj som fungerar. En människa som fungerar... om så... då borde vi alla fungera ihop! Hur påverkas du? Vilka riktningar väljer du att följa? Eller blundar du?
Vi behöver rätt förutsättningar. Arbetet, egen tid, kosthållning, familjetid, träning mm är viktiga... vad är det som tar över i ditt liv? Har du den balans du behöver? Eller söker du dig också till substitut i form av bl a socker? Eller är det kanske alkohol/droger... eller att du jobbar betydligt mer arbetstimmar? Balanserar du upp det obalanserade? Vilka val gör du?
Vad strävar du efter?
Använd sunt förnuft!
Be proud to be U 😍
0 kommentar(er)
