Lena Jadekrantz

Sommarklänningen
Det här var konstigt! Mycket konstigt! Jag har tagit fram mina sommarklänningar, ja jag tycker om att bära klänning när jag är hemma.
När jag inte var sjukskriven... utan gick till ett jobb varje vardag... så bytte jag direkt om till en sommarklänning när jag kom hem. Idag när jag är sjukskriven och hemma varje dag och då bär jag antingen träningstajts och tillhörande topp eller en sommarklänning. Praktiskt och skönt... så här på sommarhalvåret.
Jag står väldigt nära mina känslor just nu, nära till gråten... som kommer då jag känner tacksamhet! Det brukar inte vara så... jag är i vanliga fall en lugn och stabil person. Men ju längre bort från cytostatikabehandlingarna jag kommit desto närmare känslorna har jag i stället kommit. 
Vad händer då... jo när jag sätter på mig sommarklänningen för allra första gången detta år och tittar på mig själv i helkroppsspegeln. Där står jag... utan hår... nästan utan ögonfransar... helt osminkad... utan ett bröst... och med många tårar på mina kinder... samt en klänning som hänger på min kropp. En klänning som brukar vara utfylld med en annan person... en person som inte längre finns och som framförallt ser annorlunda ut än den som jag tittar på i spegeln.
Det ser groteskt ut... den spegelbild jag är van att se i denna sköna mjuka sommarklänning... kvinnligt så det förslår... ljust tjockt hår, ögonbryn som är tydliga, långa ögonfransar, två bröst. I kontrast har jag nu ett kargt manligt uttryck i ansiktet. Känslan av dualitet och känslor från allt jag varit med om sista halvåret... slog till som en knytnäve i min mage. Det gjorde ont!
Minut efter minut går... jag står kvar... tittar och begrundar...  låter tårarna flöda.... låter känslan av sorg finnas kvar i min kropp. Det här är mitt nya jag, nu gäller det att göra det här bra! Tacksamhet!
Jag har förlorat... men samtidigt vunnit!
Livet är kvar!

 
 
 
#1 - Anonym

Ja livet är kvar Lena💖💖💖kram Mona

Svar: Tack snälla du och tack snälla livet :)
Lena Jadekrantz

#2 - Anonym

Jag förstår vad du menar. Personligen tycker jag inte om våra skal, alls, jag tittar på innehållet. Det är alldeles för mycket fokus på kroppen i västvärlden....

Svar: Ja det är lättare att titta på det yttre än det inre. Dessutom skillnad i kultur, där vi i västvärlden inte per automatik får med oss kunskap om meditation, tai chi mm
Lena Jadekrantz