För tre månader sedan avslutade jag min sista cancerbehandling. Lättnaden var stor och jag ville bara bli frisk. Slippa det jobbiga, slippa kampen och framförallt slippa oron för att livet ska ta slut fortare än jag själv vill.
Min kropp har fått en mycket 'kraftfull behandling', som läkarna säger, och jag visste att kroppen skulle behöva sin tid för återhämtning. Tre månader efter sista cancerbehandlingen har jag nu fått svar på den nyligen tagna kontraströntgen av bålen, dvs från ljumskar upp till hals, samt på de tagna blodproverna.
Tre månader efter sista cancerbehandling blir man som patient kallad till onkologen för uppföljning. Bra i och för sig, men oerhört nervöst. Vad ska jag nu vänta mig? Har de hittat ytterligare cellförändringar? Måste jag påbörja ytterligare behandlingar? Frågorna är många och även om jag försöker vara realistisk i mina tankar och känslor... så är jag så oerhört rädd! Rädd för att svaret ska vara negativt! Fight/flight-funktionen i kroppen slår in. Kampen om överlevnad.
Jag har valt att inte berätta för mina vänner och kollegor att jag väntar på ett besked... eftersom mina tårar då har kommit. Tårar av rädsla och oro. Vissa personer vet så klart. Jag har ju varit med om att ta emot ett cancerbesked förut och rädslan för att jag ska få ta emot ett likadant besked återigen är mycket stor. Det är en skräckinjagande rädsla att ännu en gång gå igenom samma behandlingar och upplevelser.
På väg till återbesöket på onkologen följer L med, en av mina stora stöd i detta. Kan det fortfarande finnas celler kvar i min kropp som vill fördubblas och överta min kropp? Eller... är allt frid och fröjd? Kommer min kropp att få fortsätta återhämta sig och jag successivt börjar normaliseras? Eller ska jag behöva kämpa igen? Ja det är ett virrvarr av tankar och känslor när jag träffar läkaren. Tiden står stilla.
Jag är spänd som en fiolsträng men försöker ändå att vara närvarande. Vill ju förklara hur jag upplever nuläget, biverkningar, känslor och trötthet mm och som vanligt har jag också en del frågor att ställa till läkaren. Läkaren vill inledningsvis veta hur det går för mig och hur jag mår. Samtidigt som jag berättar går det parallella tankar i min hjärna... vad kommer läkaren snart att berätta om resultatet från kontraströntgen och blodproverna!? Jag måste vara förberedd... jag orkar inte ta mer just nu... då plötsligt säger läkaren 'vi har analyserat resultaten och vi ser inga förändringar i din kropp just nu'... hörde jag rätt... inga förändringar i min kropp... är jag på väg att bli normal igen... jag pustar ut och känner gråten välla upp... men jag håller tårarna tillbaka ett tag... måste ju vara närvarande under mötet så jag får veta alla detaljer. Det är ju mig det handlar om.
Pust, jag har inga cellförändringar.... 'men'... säger läkaren... 'vi har ett område vid bröstbenet som vi inte haft möjlighet att operera... det är därför som det har strålats extra mycket i det området. Läkaren meddelar att vi måste hålla extra koll på detta område och därför måste du genomgå ytterligare en kontraströntgen i januari'. Ja, fine - bra - det gör jag! Blodproverna som togs var också bra - levervärden, njurar, blodvärde etc allt var bra. Skönt! Jag darrar, kroppen skälver, hakan skakar. Känslorus!
Ja, då går detta åt rätt håll. Jag börjar sakta men säkert återfå mina krafter. Tröttheten sitter envis kvar... som väntat, men den kommer också att så småningom att sina... Jag har just nu inga cellförändring!!! JIIIHHHAAA!!!!
Rädslan för att få cancer återigen kommer alltid att finnas, det får jag räkna med. Rädslan för att livet ska bli kortare än planerat kommer också alltid att finnas... men det viktigaste just nu är att skapa ett nytt liv där jag skapar bästa tänkbara miljö och förutsättningar runt omkring mig. Jag kommer att göra allt det jag själv kan påverka.
Motion, kost, skratt, glädje, inre harmoni och balans och kärlek och mycket mer... det är det som jag har fokus på just nu. Jag vill ju leva vidare här i livet och jag har fått ett glädjande besked nu... av det kan jag gråta av tacksamhet.
Livet är så värdefullt! Tacksamhet!
Min egen plan är att mina andetag inte ännu ska bli till luft!
Känner just nu enbart kärlek till mig själv och så stor kärlek till er alla 😍
1 kommentar(er)
