Lena Jadekrantz

Vem är bov i detta drama?
Det finns bara en bov i det här dramat, inser jag och skrattar högt. Hur har min handväska kommit till hundbädden? Det är tidig morgon och med trötta ögon tittar jag återigen på hundbädden. Såg jag rätt? Ja, min handväska ligger i hundbädden. Någon har alltså dragit den från stolen i hallen till hundbädden. En medveten och målinriktad handling.
 
Självklart börjar jag med att fråga den som jag tror är boven i detta drama. Så jag säger... 'Hilma - vad gör min handväska i din bädd'... hon skäms och jag förstår direkt att hon är gärningspersonen. Hennes öron åker bakåt, kroppen lägger sig ner i slowmotion och ögonen tittar uppåt mot mig... 'f-låt', säger hon till mig... 'men jag kunde inte låta bli'. Boven i det här dramat är alltså vår underbara tik Hilma, som är drygt två år. Hilma och jag är kompisar. 
 
Som tur är hade Hilma inte dragit ur innehållet ur min handväska, även om det efter dramat är mycket struligt innuti väskan. Men vad gör det, jag fick börja dagen med ett gott skratt. Detta är första gången just det här händer. Jag vet också varför hon har gjort det... hon fick nämligen inte följa med husse till skogen på morgonkvisten. Hon var upprörd, kände sig förbigången och var ledsen. Jo vad gör man då? Jo, då hittar man på bus.... för att få uppmärksamhet, att höras, att visa på sin missnöjsamhet. Målinriktat budskap... 'det var ju jag som skulle få följa med till skogen idag!'... 'Don´t do it again 😃 Don´t leave me behind!'
Denna händelse handlade egentligen inte om handväskan, även om jag vill tro att det var mig som Hilma saknade den morgonen... och jag ville även tro att hennes målinriktade handling var att få sova bredvid åtminstånde min handväska när varken husse var närvarande och jag inte var fysiskt närvarande i samma rum. Hos oss gäller nämligen 'inga hundar i sängen'.
 
Hilma och jag vi är som Emil och Alfred. Vi två är kompisar och hon följer mig vart jag än går här hemma. Lagar vi mat, så gör vi det tillsammans. Är vi ute och promenerar, självklart är Hilma med. Går jag på damrummet, då sitter hon bredvid på badrumsmattan. Ja listan kan göras lång.
 
Vi följs åt, Hilma och jag. Hon har varit min övervakare och beskyddare under mina cancerbehandlingar. Hon har tagit hand om mig och sett till att jag har det bra. Hon har regelbundet luktat på mig för att inspektera vilken status jag har för tillfället. Hon har noterat när det är dags att få igång mig för att gå ut på promenad. Hon har kramat och värmt mig när jag känt mig utsatt, frusen och ensam. Stor personlighet har Hilma och stor kärlek känner jag 😍
 
Hur  gör du för att dra uppmärksamhet till dig?
Har du större behov än din omgivning att få uppmärksamhet?
När och hur ofta känner du kärlek?
 
Kärlek är grunden för så mycket, av kärlek kommer välvilja, av kärlek kommer värme och av kärlek stannar vi i nuet.... i vår verklighet... där får vi mer av det goda, eller hur! Njut av livet och gör det just du kan... idag... inte imorgon!
 
Var inte rädd, se inte hotbilder, se i stället möjligheter och tillåt dig varje dag att skratta åt små roliga händelser... ex som att min handväska vandrade från hallen till rummet bredvid... att min handväska bytte plats från stolen till hundbädden och framför allt att jag fick börja dagen med ett gott skratt.


 
 
 
 
 
 
 
#1 - Anonym

Så himla gulligt busvovve💕kram Mona