Lena Jadekrantz

En ASSAR

Jag sitter och tittar ut genom fönstret... på snön som yr. Snöflingorna krockar med varandra och... ibland så undviker de varandra... eller så är det slumpen (läs vinden) som möjliggör att snöflingan får falla rakt ner mot marken. Är det inte så att vi gör likadant på jobbet... vi krockar... vi undviker och... vi har flow? 

Men... ju fler snöflingor desto större sannolikhet för krockar. Mötet mellan människor är inte alltid det lättaste och något som kan orsaka sämre arbetsmiljö... en arbetsmiljö som påverkar alla. Verktygen för att hantera kanske inte alltid finns på en arbetsplats och man manas till att inkalla professionell hjälp. 

Det kan lätt bli låsta dörrar, olika parter tolkar situationer på olika sätt. Vem har rätt? En skiljepart måste ta ställning, ta parti för det som ska lösas. Oftast tas ett parti, direkt eller indirekt... Människan är ju komplex... med tanke på DISC analys... ex röd kanske dras till röd... även om man tror och upplever att man är neutral i frågan så finns ju vårt behov av att tillhöra en flock... Andra alternativ är kanske att det inte händer något... eftersom ingen väljer att ta tag i saken att försöka lösa det. Kanske förutsätts att en viss situation ska lösa sig själv... eller att parter ska lösa det själva?

Men tänk om... det utifrån ett arbetsgivarperspektiv finns återkommande möjlighet till förkovran kring gruppers beteende, individuell utveckling och målinriktad träning i respekt. En ökad förståelse av oss själva och av andra. Skulle detta borga för bättre förutsättningar?

Vi är sociala varelser, vi behöver varandra för att överleva. Metoderna för detta är bl a flockbildning, uteslutande av andra, förhöjning av sig själv med syfte att tydliggöra att andra är sämre, ja och inte att glömma... exformationen... ja tänk på hur den påverkar andra. Det är dessutom alltid lättare att skylla på andra än att ta ett eget ansvar. Lättare att prata om andra än att ha fokus på sig själv. Vilseledande manöver? 

Vår socialt känsliga hjärna går att hanteras... går att manövereras! Men vi har inte lärt oss tekniken! Vi får inte lära oss tekniken! Därför blev jag så glad när jag fann att barn och ungdomar får lära sig metoden MINDup.  Vad tycker du? Finns det ett behov av att öka vår egen förståelse? 

Hjärnan är ju som sagt komplex, den primära uppgiften är att hålla oss vid liv och rädda livet om det finns hot. När ett hot uppstår så väljer hjärnan att göra en snabb prioritering. Allt annat är då sekundärt. Konstateras kan är att vi upplever samma hotreaktioner i våra kroppar oavsett vi befinner oss i en grupp eller om vi har ett lejon som ska attackera oss.

Jag har tidigare inlägg resumerat modellen SCARF, som på svenska kan översättas till ASSAR och kanske enklare förklarar. Fundera gärna själv en stund på hotbild resp ej hotbild med varje bokstav nedan och hur det påverkar dina egna reaktioner och när du ev går i försvarsläge:

A - ANKNYTNING -- att känna tilhörighet, bli sedd och lyssnad på
S - STATUS -- att känna sig uppskattad för den man är och det man kan
S - SÄKERHET -- tydlig information och upprepning, respekt för individen
A - AUTONOMI -- självständighet och upprepning, delaktighet
R - RÄTTVISA -- rättvisa villkor och samma information

ASSAR (SCARF) handlar alltså om de sociala drivkrafterna som påverkar just din hjärna. Som kan göra din hjärna slut, tom... tömd. Hur fyller du då på med rätt värden, rätt energi, rätt förutsättningar... för att få tillbaka en kreativ, fungerande och rofylld hjärna?

Effektiva grupper behöver vara i trygghet och i tillit. Respekterade medarbetare ska finnas. Ingen ska inte behöva känna att runt nästa hörn där... där attackerar ett "lejon". Hur skapar vi grupper som inte bär på rädsla, individer som inte är rädda? Och den grundläggande frågan... varför uppkommer denna rädsla överhuvudtaget? 

Kunskap! Det handlar om kunskap! Det handlar inte om att gå till motattack, även om det från vissa håll förväntas att man ska. Vilka personer är det som vill att vi ska göra upp själva för att visa att vi är starka, ska vi ha en arbetsplats där lejon ska göra upp med ett annat lejon... där den starkaste vinner... kallas naturlig utslagning!

Men ska vi ha en sådan arbetsplats? Vi bör väl ändå inte behöva gå så långt. Det handlar också om att känslan av sammanhang (KASAM), det handlar om att tillhöra gruppen, få likvärdig information, ha roligt, jobba ihop och glädjas ihop, gemensamma målbilder mm. Vad kan du bidra med för att det ska bli bättre för alla?

Vi måste få igång belöningssystemet i vår hjärna så att vi kan jobba och prestera så optimalt som möjligt... för det vill nog vi alla! Eller hur!

Vi behöver en hjärna full av belöning!
Bort med hjärnan som måste jobba hela tiden... mot olika hotbilder! 

 

 

#1 - Maria at Inredningsvis

Du har så intressanta tänkvärda inlägg :) Nu har jag köpt tabletterna Lust och Energi från RFSU nu jäklar är det VÅÅÅRRR hahahha :)

Jag önskar dig en riktigt mysig och GLAD PÅSK med mycket gott i påskägget :) LOVE Maria på Inredningsvis